Kanelbullar födda ur smärta

Ikväll har jag husligt och bull-mammigt nog stått och bakat kanelbullar. Lisa tyckte då att det var en bra idé att stå och känna med fingret på bakmaskinens stora skål när den roterade runt när degen knådades. Det var det inte. För rätt var det var så följde det fingret och två fingrar till med skålen in bakom armen som håller degkroken och så klämdes hon fast och maskinen stannade. Illvrål. Litet stackars platt finger som genast blev både mörkrött och lila. Men som trots allt inte gick sönder. Värsta smärtan gick över efter en stund och när hon sedan tryckt i sig ett par kanelbullar kändes allt mycket bättre.

Smärtstillande medel för klämskador

Stackars älskade olycksfågel, min Lisa. Hon har ju precis blivit bättre i sin handled som hon stukade i lördags när hon mer eller mindre voltade över cykelstyret när cykeln körde en helt annan väg än den Lisa hade tänkt sig.

Så ikväll skulle hon äntligen kunna spela fiol igen, var det tänkt. Men i stället var det alltså en ond bakmaskin som tuggade i sig hennes finger.