måndag 8 oktober 2012

Vart tog den lille killen i indianpyjamas vägen?

Ikväll (som de flesta kvällar) har min son suttit framför datorn och spelat. Tydligen gick det inte som han ville i kväll för vi har fått höra många ilskna utrop därinneifrån. Förmodlingen borde jag som Uppfostrande Förälder ingripa eftersom han 1. sitter alldeles för mycket framför datorn (men det gör ju jag också så look who's talking) 2. svär något alldeles våldsamt.

Istället sitter jag och lyssnar på rösten. Den där rösten han har, som nu har mörknat och tjocknat och liksom mer djupt vibrerar när han talar. Det är inte en vuxen röst men den är på väg ditåt. När han får sina ilskeutbrott bryts den på det där jobbiga målbrotts-viset alla elaka vuxna kan härma så bra.

Min lille älskade son. När i herrans namn blev du så stor så att du kom i målbrottet?

När blev du så stor att du kan se mig rätt in i ögonen när vi står mitt emot varandra utan att böja nacken bakåt?

Vart tog Eji i indianpyjamas vägen??


4 kommentarer:

Anonym sa...

Och vart tog "Ka","Tias" och "Dede" vägen? Vart tar tiden vägen? Maman

Carolina sa...

Jag kan bli helt längtig i hela kroppen efter de där små...

Anonym sa...

har idag varit och tagit kort på min 8 åring som busade framför fotografen med sin 3 åriga lillebror. Stolt mamma - när fotografen säger "såna barn får gärna vara här varje dag... hur skall jag kunna välja bort några foton?" och när jag läser ditt tänker jag... åh vad skönt att vi gick iväg och tog de där korten ... för vips så är de så där stora, målbrottiga, sväriga och alldeles fantastiska då också, men att man får ha dom kvar lite lite i alla fall... Herregud, de föddes ju nyss!!!! /Åsa

Carolina sa...

Ja, det var alldeles nyss!
Som väl är får man fortfarande krama dem även om de är stora och målbrottiga. (fast bara om ingen utanför familjen ser på...)