lördag 21 september 2013

Saker man bara måste göra

Då, när ens dotter med tillkämpat avspänd röst berättar om sin dag i skolan. Att en tjej i klassen ska ha tjejkväll till helgen och bjudit en hel del tjejer men inte Lisa. Att hon som ska ha tjejkvällen under dagen och tidigare i veckan har stått och pratat om den kommande tjejkvällen - vad de ska äta, vad de ska göra, hur kul det ska bli. Gärna med sidoblickar åt Lisas håll.

Vad gör då en mamma, som får svid i magen av igenkänning från sin egen barndom?

Inget att be för. Säger förstås åt dottern att "jamen då får väl du också ha en tjejkväll. I oktober, kanske?" Vad annat finns att göra?

Modern minns utmärkt väl övernattningskalaset för ett drygt år sedan och funderar på det kloka i detta uttalande ganska direkt efter det att det lämnat munnen.

Men ser att det tänds ett ljus i dotterns ögon. Ja! Egen tjejkväll! Vi ska äta det och det, lägga ut madrasser på golvet och kolla på den och den filmen, och vi ska göra en sån där godistårta jag fick hemma hos M på hennes fest, och vi ska...[lyckligt pladder].

Känner att jag har fått en mammagloria runt huvudet och kan somna med gott samvete många kvällar framöver.

2 kommentarer:

  1. Åh, dessa födelsedagskalas och tjejfester! Det svider i magen av igenkänning från alla möjliga håll, egen barndom, egna barns barndom och andras barn (elever). Hoppas nu att Lisa får en egen riktigt lyckad tjejkväll! (M)

    SvaraRadera
  2. Ja, jag hoppas hon blir nöjd. Datum är i alla fall satt till 19 oktober och bästa kompisen redan inbjuden.

    Ibland är det väldigt skönt att få vara vuxen och själv få slippa allt det där.

    SvaraRadera