onsdag 7 mars 2018

Det är bara en tidsfråga

Min dotters uppfattning om tid:

"Jag går upp 05.45 för då hinner jag först ner på toaletten innan de andra kommer och vill in. Därefter äter jag min frukost på 12 minuter, klär mig på 8 minuter och kollar mobilen resterande 5. 06.35 rullar jag ut cykeln ur garaget så hinner jag i god tid ner till bussen mot Malmö som går 7.04. Jag har koll på hur lång tid den ska ta på sig in till stan, om den är sen, hur lång tid jag i så fall har på mig att hinna ner till mitt skåp i källaren på skolan för att hämta och lämna grejer. Jag har koll på bussen hem på eftermiddagen, har kollat upp i Skånetrafikens app om det finns några förseningar. Jag går alltid och lägger mig 22.00 för annars får jag inte tillräckligt med sömn om jag ska upp 05.45. På lördagar sover jag länge, utan väckarklocka. På söndagar sätter jag larmet till 9.00 annars sover jag för länge och kan inte somna i tid på söndagskvällen."

Ja, ni fattar minutgrejen va?

Min sons uppfattning om tid:

Morgon. Det är noll-gradigt ute. Då vägrar min son av princip och säkerhetsskäl att cykla. Det kan vara halt. Han är klok. Men eftersom jag själv den här morgonen inte ska iväg lika tidigt så kan han inte åka med mig utan måste själv promenera ner till busstationen.

Modern: "Hur dags måste du gå iväg om du ska hinna ner till bussen?"
Sonen: "Det vet jag när jag är uppe på toppen av kullen."

Aha. Då.


4 kommentarer:

  1. Hahahahaha, inte bara mina barn som är fundamentalt olika trots samma genbank!

    SvaraRadera
  2. Nä, visst är det konstigt hur olika de kan bli?? Samma gener, samma uppfostran och alltihop, och ändå så totalt olika slags människor :)

    SvaraRadera
  3. Ja, detta är Lisa i ett nötskal :) Fullständig koll på läget.

    SvaraRadera