tisdag 20 mars 2018

Måndagskväll

När jag kom hem efter jobbet igår kväll fann jag:

  • Ett tomt hus. Eller, det såg det i alla fall ut att vara. Där borde åtminstone ha funnits två bängliga tonårsbarn på plats för att föra väsen i vanlig ordning. Oäkte maken var iväg på ytterligare något orienteringsföreningsbestämmarmöte (vi har olika intressen här i livet) så jag visste att åtminstone han skulle vara iväg. Men de andra, då?
  • Ganska snart hörde jag dock svaga rop på hjälp från övervåningen.
  • Eller, nu överdriver jag. Det var ganska starka rop, och de lät mer av typen "men kommer du nu äntligen så vi kan få fixat det här". 
  • Barnen hölls nämligen fångna inne på sina rum av en...
  • ... gigantisk spindel som parkerat sig i taket till övervåningens hall, och hotade med att trilla ned i nacken på och överfalla oskyldiga tonåringar som gick ut från sina rum. Alltså stannade de små fjuniga tonåringarna inne på sina rum och inväntade kavalleriet. Dvs mamma. 
  • Jag gick alltså till attack mot Honmonstret, vann och begravde inom loppet av en halv minut. 
  • Sedan behagade tonåringarna komma ut och vistas i resten av hemmet. Helst vistades de under stort buller och bång i köket där jag satt mig för att i lugn och ro äta middagen som stod sparad på bordet åt mig. 
  • Den ene av dem pratade om ansökning till universitetet till hösten, olika kurser och allvarliga ting samtidigt som han förfärdigade mackor med ost, jordnötssmör, skinka och saltgurka (allt på en gång alltså)(blörk).
  • Den andra förhörde högt sig själv på olika italienska fraser och verbböjningar, och trodde helt seriöst att 1. vi lyssnade på henne, och 2. vi förstod vad hon sa och 3. vi kunde svara på hennes frågor om varför verben böjdes på dessa besynnerliga vis. 
  • Herregud. Jag skulle ju inte skriva om spindlar och tonåringar, jag skulle ju skriva om det jag fann i mitt hus precis när jag kommit innanför dörren, nämligen:
  • ett brev som konstaterade att ägarbyte nu skett på DMPXXX. At last! 
  • Men, eftersom det här inlägget redan är för långt så lovar jag att återkomma om detta ägarbyte, och vad det innebär, med lite nostalgiska länkar till minnesvärda stunder i våra liv tillsammans med denna DMPXXX De är ett antal. I morgon, alltså! Så det här får bli en...
  • ... cliffhanger!

Inga kommentarer: