måndag 5 mars 2018

Om en helg som gick

Jag har bestämt med mig själv att jag inte får ägna ytterligare ett blogginlägg åt att gnälla över snön... så vad blir det då kvar att skriva om nu när snön återigen vräker ner där ute? (till och med här i Häljarp...) Att jag både lördag och söndag var ute och gick långpromenader trots det där vita underlaget jag inte får gnälla över? Iklädd x antal lager kläder, och med nu ännu kvardröjande träningsvärk i vader och rumpa efter att ha fått pulsa i drivorna? (nyttigt, nyttigt...)

Eller att jag besegrade min skräck och var ute och övningskörde med Erik igår eftermiddag, trots det där isiga underlaget och drivorna jag inte får gnälla om här? Och att vi överlevde?

Nä, det kan jag ju inte skriva om.

Fan.

Jag vill allra mest sjukskriva mig i två veckor tills solen värmer och koltrasten sjunger och tills dess ligga under mitt duntäcke och bli serverad ostbågar ur silverskål.

Och när jag ligger där vill jag ha bra böcker att läsa. Helgen som gick ägnades en hel del åt först en bok som jag avslutade trots att jag inte tyckte om den, sedan en annan bok jag bara kom halvvägs i eftersom jag inte tyckte om den, och sedan dessutom en tredje bok jag lade ned efter en tredjedel för att jag inte tyckte om den. Vilket oflyt! Så kan vi ju inte ha det!

Och, ja! Jag kan skryta! På lördagen stekte jag ett köttstycke, en rostbiff, på det perfektaste vis. Jag har aldrig någonsin fått till en biff med så perfekt färg, och så mör att den bara smälte i munnen. Ska jag bli en matbloggare nu? Nä. Bevare oss väl.

(jag fotade den, för sådana unika stunder måste dokumenteras. "Mamma? Du är pinsam. Du lägger inte upp den där bilden, va? Du fattar hur  pinsam du är nu, va? Uppläggningsfatet och omgivningen och alltihopa är bara så ocoola.")


4 kommentarer:

Ann-Charlotte sa...

Säger bara, MUMS!

Carolina sa...

Det var den!!

Anonym sa...

Det är en mammas uppgift att vara både ocool och crinch... ;-)
jag fösöker vara både och varje dag både till frukost lunch och middag.


Dessutom tycker jag att furubord och grönt 70-tals uppläggningsfat är underskattat.
Kram!!
/Åsa

Carolina sa...

Ja, inredning och coola detaljer och överhuvudtaget coolhet är inte min grej... så ett bord som håller, med sköna stolar, och det ärvda fatet är gott nog. Huvudsaken är att det är skönt att sitta där (det är det!) och att maten är god (den här gången var den det!) och jag kan äta den på ett ocoolt vis i mina ocoola kläder och vara så nöjd så nöjd sååå.