- att det i söndags faktiskt några timmar (ska vi säga 12.30 till 17.53?) kändes som vår? Att jag tog en löprunda och helt vågat struntade i långkalsonger under löpartightsen? Att krokusarna kom på att de fanns och öppnade sig mot den sol som också kom på att den fanns och hult lyste på oss en liten stund? Ja just det ja! ropade alla människor och vällde ut ur sina hus. Så HÄR kan det ju faktiskt vara ibland!
- att vi i lördags morse var så himla knäppa att vi kvart över sju på morgonen åkte till skogen väster om Tjörnarp, upptäckte att skogsvägen som vi skulle in på fortfarande var helt snötäckt och oplogad, testade att köra in ändå och lyckades ta oss dit vi skulle. Att vi sedan svidade om till orienteringsskor och snabba kläder och gav oss ut i skogen och placerade ut ett antal orienteringskontroller på diverse ställen. Att vi därefter kom tillbaka till bilen på slaget 9, klädde på oss så många varma kläder vi hade och satte oss vid ett bord för att vänta på... kanske tre personer som var lika knäppa som vi. Att det i stället kom närmare trettio pers som sprang vår tävling, och trettio pers till som kom på orienteringsklubbens träning som delvis använde sig av våra kontroller, och att det var så många bilar som trotsade den där oplogade skogsvägen att samlingsplatsen blev helt full och några fick ställa sina bilar på fantasifulla och fyrhjulsdrivskrävande platser i terrängen. Att hela skogen ett tag var full av galningar i färgglada nylonkläder. Att allt gick bra, ingen slog sig, ingen sprang vilse, ingen frös ihjäl, ingen körde fast och klockan 13 var skogen åter helt tom på orienteringskontroller, nylon, kartor och Landin-Grubbar.
- att Håkan helt oansvarigt har åkt iväg för att jobba hela veckan i Frankfurt, och därmed lämnat över markservicen till oss andra.
- att vi har så snälla grannar att de hämtade vår matlåda på Citygross när jag jobbade sent och Håkan behagade vara i ett annat land.
- att jag har barn som kan packa upp sagda matlåda, samt av en del av dess innehåll förfärdiga en tacogratäng med köttfärs, ris och grönsaker, och ha den färdig på bordet tills jag kom hem från jobbet vid åtta på kvällen
- (att det där riset kokades på ett sätt som krävde sanering av köket, pga "vadå dra ner plattan på ettan, det står ingenstans?)
- (att sagda sanering var gjord FÖRE det att mamman kom hem och möttes av ett fläckfritt kök och vattenkammade barn vid ett dukat bord)
- (det ena barnet är en skvallerbytta, det är därför jag vet)
- att våra barn inte kände till vad en räknesticka är, och att sådana förr användes i stället för miniräknare, och dessutom till lika avancerade räkneoperationer med sinus och tangens och allt vad de heter. Håkan gick då och hämtade sin gamla räknesticka, och så satt vi tillsammans och förundrades över dess obegriplighet.
- att nyöppnade affären Lakritsrot som jag nu äntligen har besökt säljer fint förpackade påsar med olika lakritssorter, ganska många av dem exakt samma som jag kan köpa på ICA Maxi eller var som helst som har lösgodis, fast nu till det facila priset av sisådär 40-70 spänn per liten fint förpackad påse. Det var en affär som var kul att besöka, men jag handlade faktiskt ingenting...
- att jag kan vara så snål när det gäller att köpa exklusivt förpackad lakrits, men fem minuter senare stå på Lush och gladeligen betala 250 spänn för fyra badbomber, bara för att de luktar gott och ser fina ut och jag vill unna mig vardagslyx och jag gillar affären och jag... behöver dem. Eller inte. Men min själ behöver lyxiga badbomber.
- att min själ tydligen anser att plånboken fixar badbomber men kan tänka sig lyxig lakrits endast om den ges till mig i gåva.
OK. Nu ska jag ta tag i den där blötsnöiga kvällspromenaden. Nu är det dessutom mörkt. Men jag tänker belöna mig med ett bad efteråt. Med en svindyr lyxbadbomb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar