måndag 19 februari 2018

Och helgen swooshade förbi...

... som alla helger brukar göra. Vad hände, då? Jo, till exempel hände en extraordinär bröllopstårta. Jag har aldrig sett, eller smakat, något liknande. Den var i tre våningar, med ett klarrött gelelager som fick den att se ut som tre julostar. Och ovanpå låg det som högar av små bollar, eller som ägg, i olika färger som vitt, beige och brunt, och så med små kvistar av något klöverliknande. Det låter inte klokt, och jag har tyvärr ingen bild så kan inte visa hur fin den var och inte ost- och äggliknande som jag får den till. Det röda ytterst var passionsfrukt och inuti var det olika mousser, med choklad och salted caramel och något mer, och så på mandelbotten. Sanslöst god.

Ja, ja, nu blev det så där igen. Jag började med maten. Varför åt vi bröllopstårta, då? Jo, vi var på Karls och Wivianns bröllopsfest. Och den där tårtan hade de beställt särskilt av någon kändis (jag och namn...) som hade varit med i Hela Sverige bakar eller vad det nu heter. Han kanske till och med vann. Jag vet inte. Men han jobbar tydligen i närheten där bröllopsparet bor, och var väldigt med på att specialdesigna en omöjlig bröllopstårta som alltså bara var bäst.

Helt förutom bröllop var jag och fikade med en f.d arbetskollega, och det var fint. Jag åt en semla.

Annars detta fantastiska: hela söndagen satt jag och läste bok. Jag läste och läste och läste. Spelade inte candycrush, slösurfade inte på telefonen. gjorde inte en massa annat. Jag läste. Vadådå, tycker ni, det gör du ju jämt? Jo, visst. Men inte som jag gjorde förr. Jag avbryter mig så lätt nuförtiden. Hoppar upp till olika måsten. Drar upp telefonen. Försjunker liksom inte så där som jag gjorde förut. Utom med den här jag läste nu, då. Kände mig så lycklig - en bra söndag!

Och det här: jag skrev ju nyligen att det någon dag i februari på något sätt vänder, och det känns att vintern är om inte över så åtminstone döende? Den dagen var i lördags. Plötsligt hade nämligen alla vägar blivit torra. Ljuset hade ändrats. Visst, snön hade smält och det var ljust och det regnade inte längre, men det var just det där att alla vägar och gator hade torkat upp. Måste ha med luftfuktigheten att göra? Men då bara visste jag: nu är vintern (här där jag bor) snart över, för nu håller den på att dö. Och vintergäcken nickade och höll med.

Inga kommentarer: