tisdag 22 oktober 2013

Små, fina stunder som inte vill bli glömda

Hur märker man att det är höst och gråvardag? Tja, på att dagarna ofta har hunnit ta slut när jag kommer på att "ja just det ja, nu har jag glömt att skriva på Carolina lever-bloggen...fast, äsch, det har väl inte hänt något särskilt idag att skriva om? Jag har jobbat. Och jobbat. Och återigen ätit godis på kvällen fast jag inte borde. Och läst något. Som jag skriver om på min andra blogg. Och kört bil. Och, näää...det är nog inget viktigt." Och så går dagarna. Men det är klart det händer saker! De där små, små sakerna i vardagen som inte är tråk, utan livet självt! Jag glömmer bara bort dem just då på kvällen när allt är sömnigt och det väntar en ny vardag bara sex sovtimmar kvar.

Så det här får bli ett litet samlingsheat på gyllene ögonblick de senaste dagarna som jag nog borde skrivit om:

Det här med att Lisa hade tjejkväll i lördags. Lite bävade jag ju efter förra årets övernattningskalas, men hon behövde verkligen få ha en kul kompiskväll. Men det blev ju så bra! När Håkan och jag kom hem efter förmiddagens orienteringsövning, sisådär vid tolvtiden, så hade Lisa och hennes kompis (som kom tidigare) redan bakat en tårta inför kvällen samt gjort iordning vardagsrummet med madrasser och kuddar på golvet där alla skulle sitta och mysa sen. De hade kånkat ner grejer själva från vinden och in från husbilen. Duktiga tjejer! Och kvällen (eller, ja, gästerna kom vid 16 och stannade till 22) var bra. Det fnissades och tjoades mycket från vardagsrummet men det värsta som hände var ett glas utspilld päronsaft. Mycket godis åts, mycket Wii spelades, film sågs och Lisa var mycket, mycket lycklig.

Och så det här med att Håkan och jag var med i en orienteringstävling på söndagen där man sprang i par. Man får varsin karta där ett antal kontroller sitter utplacerade, och så delar man upp kontrollerna i mellan sig på ett så smart sätt att den gemensamma tiden för att ta alla kontrollerna blir så liten som möjligt. Riktigt svårt, och med mycket prestige inblandat när man som par tävlar mot andra par exempelvis i den egna klubben. När jag sprang in på upploppet stod Håkan redan vid målet och skrek "öka! öka! sekundstrid!". Och jag sprang allt vad jag kunde. Bra det, för vi vann över våra klubbkompisar med en sekund! Det är inte mycket, det. Väldigt roligt att ha den sekunden på sin sida, för en gångs skull.

Och så mamma-dotter-grejer part 2: igår var jag och Lisa på Emporia. Jag behövde köpa mer te på Bönor & Blad, och hon ville följa med. Sen strosade vi runt i affärerna bara för att det var mysigt. Provade alla dofterna på Bodyshop. Och mängder av badskumsdofter i en annan affär som jag har glömt vad den heter. "Lagun" var godast, så den köpte jag en flaska av för 80 spänn. Varma bad med doftande badgrejs är sånt som får en att överleva mörka höstkvällar. Och så fikade vi på Espresso House där vi delade på en stor varm choklad, vit choklad. Mycket gott. Varsitt sugrör. Mys.

Små, fina saker här i livet: när ens dotter är lycklig, sekundvinster och väldofter.

5 kommentarer:

  1. Åh, det låter som en härlig oktober! Hoppas det fortsätter på det inslagna spåret ett tag till.

    SvaraRadera
  2. Jepp, jag samlar på det fina.

    SvaraRadera
  3. Jag tänker att det är sånt här man ska tanka... som sonen som tecknade sin livs första människa igår... och sen gjorde en till... och sa... mamma... det är du och jag... :-)

    eller dottern i köket som skriver kakrecept till sin kompis - risbräck med choklad - och säger... det är ett så himla bra recept. Elliot älskar dom... och det bästa är att han kan äta dom, fast han är allergisk och Jacki med... som också är allergisk (fast mot något annat)... åh mamma vad det är härligt att få ta med kakorna i morgon... Små små stunder som gör mig glad... jag behöver många såna stunder för att överleva hösten som jag annars tycker genuint illa om... Åsa

    SvaraRadera
  4. Det är precis alla de där små stunderna man måste minnas! När barnen är glada. När man själv är glad fast det är vardagsgrått det mesta.
    Sätt upp sonens teckning där du ser den varje dag! Jag har några såna på kylskåpet, från när de var riktigt små, roliga eller med "Jag älskar dig, mamma!" på. Hur sur morgonen än är så blir man glad av att se dem. År efter år!

    SvaraRadera
  5. Vet du... de sitter just där... två stycken tillsammans med dotterns hon gjorde som liten... en orange tjock fyrkant med tre små människor i... sin familj (lillebror var inte född då...)
    Jag blir glad varje dag!
    Åsa

    SvaraRadera