Det du är har jag en gång varit - det jag är kommer du att bli

Häromdagen skrev jag ett inlägg om det här med att bli gammal, och om medeltidskonst med motiv där unga människor mitt i livet mötte uppståndna lik eller skelett som påminde dem om att även de en dag skulle bli gamla och dö. (Här kan du läsa inlägget)

Igår fick vi vår nya (eller fick och fick...vi hade minsann betalt dyra pengar för den) torktumlare. Den gamla, som aviserat sin snara föregående bortgång i över ett år ungefär drog nämligen häromveckan sin absolut sista gnisslande och skorrande suck och lade sig ner och tvärdog. Den har jobbat och slitit hårt de senaste tretton åren, så man får väl förstå att den inte orkade längre.

Men då, precis när vi släpat ut den gamla torktumlaren från badrummet, och parkerat den i uterummet bredvid den precis uppackade nya och fina torktumlaren - ja då såg jag ju det där medeltidskonstmotivet! Det du är har jag en gång varit - det jag är kommer du att bli.

- Hur är det? Trött?
-....jaaaa....(stön)
- Så det är ett tufft liv därinne, alltså?
- Du anar inte. Slit och släp och slaveri. Så fort du har torkat en tvätt ligger nästa på golvet nedanför och väntar.
- (gulp)