torsdag 10 oktober 2013

Budgetdisco - så här kul har vi på landet på höstkvällarna

Jag älskar hösten med alla vackra färger och allt det där - men nu i kväll så kastades jag in i det som jag avskyr med hösten och vintern: Att köra bil på kvällarna när det plötsligt har blivit så mörkt. Vänja mig vid att få möte på landsvägarna med bilar som bländar mig med strålkastarna. Köra bil inne i stan där det är ljus som bländar överallt, värst när det är regnigt och gatorna också blänker.

Man vänjer ju sig, och framåt januari så brukar jag inte tänka så mycket på det. Det är så livet är, liksom. Mörkt.

Men nu i kväll så blev det så väldigt abrupt eftersom jag dessutom var tvungen att köra igenom ett antal vägbyggen på kvällen. De bygger ju om 108:an, och jag jublar ju för varje litet framsteg som görs i det där vägbygget (oh, rondelll! oh, vägtunnel!). Men just i dagarna håller de på att asfaltera i både den blivande rondellen och på arbetsplatsen omkring vägtunneln, och de leder om trafiken hej vilt med hjälp av vägkoner så att man får köra där de inte asfalterar för tillfället. Det är inte helt lätt att kunna se var man ska köra ens på dagen när allt bara ser ut som en skog av vägkoner, lastbilar och blinkande varningslampor. Men på kvällen...mardröm! De jobbade på, fast det var mörkt. Och alla vägg-byggar-fordonen blinkade orange. Alla vägarbetarnas reflexvästar blänkte. Alla vägkoners reflexer lyste. Alla mötande bilar bländade. En orangeblinkande lastbils personal var ute och flyttade om de provisoriska vägräckena (som annars leder trafiken rätt under ombyggnaden) - man kunde alltså inte längre få lite vägledning av dem heller.

Ni ser det framför er? Något slags improviserat disco, fast med tusenkilos tunga fordon som kör i bästa fall i de 50 km/h som är tillåtna? Där ska man hitta rätt och lyckas svänga in på det som så småningom blir landsvägen som leder av via Hyby till Vismarlöv. Utan att meja ner någon vägarbetare. Utan att råka köra fel mellan konerna och pinsamt kana ner i de nu väldigt djupa vägrenarna. Utan att köra in i någon annan bil eller dumper eller ens någon vägkon.

Armsvett. Hålla hårt i ratten. Längta efter maj och ljusa vårkvällar. Hitta rätt. (för den här gången?)

Jag har dyrt och heligt lovat att aldrig klaga på vägbygget på 108:an. Det gör jag inte heller - det är bara i kombination med mörkerkörning det blir så att jag NÄSTAN klagar lite.

1 kommentar:

  1. Håller med dig, mörkerkörning är ingen hit i sig och inte blir det bättre när det dessutom är vägarbete på gång, usch och fy! (M)

    SvaraRadera