onsdag 31 juli 2013

Rapport från Sverigesafari 7

Igår lämnade vi Lappland och kom in i Jämtland. Fast först stannade vi i Vilhelmina. Vilhelmina har en storslagen utsikt. Och så har de ICA Tallen. På övervåningen är ICA Tallen precis som vilken (liten) ICA som helst. Men i mitten av affären går det ner en trappa. "Varuhusavdelningen" står det. Och där nere...finns allt. Det är som om man tog alla affärerna i en vanlig galleria och tryckte in dem i samma lokal, liksom. Jakt och fiske, kläder, heminredning, garnaffär, välsorterad bokhandel...Fullt med folk också. En modern variant på diversehandeln (och på en bråkdel av GeKås yta). 

Vi kollade på sameslöjd i Vilhelmina också innan vi körde till Östersund för att sova där. Planen för Östersund var att använda en s k ställplats centralt för husbilen för att lätt kunna strosa runt i stan och sedan äta på någon pizzeria. Här hade jag kunnat skriva något idylliskt typ "vi stod i småbåtshamnen, besåg Östersund, åt goda pizzor och njöt av livet." Visst, pizzorna var OK. Här är min, förresten:


Jättegod. Notera dock att det är pizza nummer två eftersom nr ett brändes helt kolsvart i ugnen. Min pizza kom in ganska sent med andra ord. 

Och ja, vi strosade längs Prästgatan. Men...småbåtshamnen var väl så lagom idyllisk. Hela kvällen tokregnade det, så ingen människa syntes till. Och ställplatserna var intill infarten till Östersunds tågstation. Tågen, som väl kom ett i halvtimmen ungefär och fler godståg än persontåg, passerade typ två meter från husbilen. Så tågljuden och tokregnandet konkurrerade med varandra. Tur min bok var så bra. 

Minst idylliskt med den här centrala ställplatsen var toan, som låg 200 m bort ock kostade en femkrona att nyttja. Obs tokregn och ingenstans att växla pengar. Kissar gör vi i husbilens toa, men nummer 2 görs helst någon annanstans för annars luktar det snart väldigt illa i husbilen. Vi hade totalt tre femkronor. En slösade Håkan bort genom en sen kvällsodysse genom regnet. Sedan uppstod en stunds diskuterande på morgonen om vems behov som var störst och vem som kunde vänta tills vi lämnat Östersund. Det är såna stunder man minns. Stunder med intimitet som får familjemedlemmarna att komma nära varandra. 

Idag har vi tagit oss söderut via Jämtland, Härjedalen, Hälsingland och så Härjedalen igen till Dalarna och Mora. Åskmolnen tog omvägar runt Mora så vi har faktiskt haft sol och kunnat grilla. Zornmuseumet hade hunnit stänga när vi kom fram, men jag hinner dit i morgon förmiddag innan vi åker igen. Håkan tittade länge på Vasaloppets målportal. Det såg ut som att suget att anmäla sig till Vasaloppet växte lite i honom. Jag, som redan kört Tjejvasan och trött som aldrig förr i hela mitt liv redan har passerat under den där portalen, kände inget sådant sug. 


Det är ödsligt att köra längs med vägarna mellan Östersund och Mora. Skog, skog, och mera skog. Jag funderade på fartgränserna. Länge var det 80-gräns på E45-an genom Härjedalen fast vägen var rätt fin och bred. Uppe i Lappland var det 100-gräns på de flesta vägarna, fast de var smalare och slingrigare (och fulla med tjälskador) än den jag körde på idag. Märkligt hur det skiljer sig. Då var det ändå så att man fick sitta på helspänn i norra Norrland och hålla utkik efter självmordsbenägna renar som hoppade upp på vägen i parti och minut. 

Sover på camping i Mora i natt. Från där vi står kan man se Zorngården. En viss skillnad från gårdagens övernattning. 

2 kommentarer:

  1. Undrar så vems behov som var minst och fick hålla sig längst igår morse? (M)

    SvaraRadera