lördag 26 maj 2012

25 maj. Fredag. På Ven.

Vissa dagar på jobbet är bara bättre än andra dagar på jobbet. Och att göra personalutflykt till Ven i slutet på maj när syrenerna och rapsen blommar och solen strålar från en klarblå himmel - tja, en slaskig dag i mitten på januari blir liksom inte lika bra hur kul det än är att jobba på bibliotek.

Idag kunde man alltså se 12 bibliotekarier och biblioteksassistenter stega ombord på båten till Ven. Det är inte ofta man kan se sånt, det var nog därför det var så många människor på båten som hade kamera runt halsen eller i handen.

Jag har aldrig varit på Ven förut. Det såg lite litet ut och jag undrade om allihop skulle få plats samtidigt på ön eller om vi skulle få gå iland i omgångar, liksom.


Fast det tog sig när vi kom lite närmare.


För att få tillträde till Ven på riktigt så måste man liksom klättra över en tröskel. En brant väg som trösklar sig upp på höjden. När man väl klarat av det provet så får man hämta sin hyrcykel. Alla hyr en cykel. Det finns många att välja på: med eller utan växel, med eller utan släp, med eller utan följecykel, cyklar i olika storlekar från pytte till mellan till lagom. Och så finns det tandemcyklar. Det verkar kul.

Men idag skulle jag få cykla på Nr 288, en gul Monark utan växlar men med broms (om man tog i lite).

Det är svårt att cykla vilse på Ven, för det finns liksom bara en väg, "Landsvägen" som går från det ena stället till det andra stället.
Bibliotekarier på väg.
Från Landsvägen går några grusvägar åt andra håll men dem ska man inte in på. I alla fall inte om man är medlem i en grupp som har ett annat mål, nämligen Tycho Brahes minne som ligger mitt på ön.
Utställningen om Tycho Brahe finns nu i en ombyggd kyrka, vilket jag tycker är en vettig och bra användning av en kyrka. Idag var det väldigt varmt inne i den där kyrkan, så mina nyvunna kunskaper om Tycho är inte jättestora. Jag vet att han gillade att plugga och utbildade sig på många universitet runt om i Europa, och brevväxlade med såna som var värda att brevväxla med om man ville bli något inom vetenskapsvärlden. Sen vet jag att han skrev lärda texter om en ny stjärna, som resten av världen och speciellt prästerna tog som ett förebud på att världen hade syndat alldeles förfärligt och nu snart skulle få sitt straff. Jag vet också att Tycho hade en väldigt simmig blick. Det ser ut så på porträtten. Han hade nog tittat på för många stjärnor både här och där. Och så vet jag att han hade en syster som var lika smart som honom själv och hette Sophia men att hon (eftersom hon ju var kvinna - alla visste att kvinnors hjärnor hade mindre kapacitet) mest fick ge utlopp för sin begåvning på att anlägga en fin trädgård och brygga läkemedel. Samt att hjälpa Tycho lite grann i hans forskning när hon hade varit snäll.

Sen gick jag ut från Tychos kyrka och tittade på utsikten.  Så här ser den ut:


Från Tycho Brahes minne är det mest nerförsbacke om man ska till Kyrkbacken. Och det skulle vi, för nu var det dags för Hvenspetta. Neråt, neråt och sen brant neråt och så kommer man till Hamnkrogen. Hamnkrogen hade dock inte riktigt koll på att de hade äran av att få laga Hvenspetta till
tolv bibliotekarier. De blev helt överväldigade av detta och bad oss komma tillbaka om en kvart så de hann hämta sig (och fixa till fisken). På 15 minuter hinner man tydligen mycket. Här är min fisk:


Ja, den var god. Kräftan också.

Kyrkbacken ligger nere vid havet. Väldigt vackert. Väldigt brant nerförsbacke sista biten.


Då räknar man ut att när man har magen full av god Hvenspetta och maffig chokladtryffel så ska man upp för den där backen igen. Och resten av backarna till toppen av ön. Men om det var jobbigt så har jag glömt bort det för syrenerna doftade så gott och de små husen längs vägen var så vackra så jag förlåter allt.
Den här dagen tog slut alldeles för fort. Jag fick lämna tillbaka nr 288 innan jag riktigt var färdig med den och med att upptäcka alla vägar på Ven, tyckte jag. Jag lovade 288an att jag skulle återvända mycket snart och dessutom ta med min familj. Nästa gång vi kommer ska vi ut på alla små cykelvägar! Längtar redan.


Sista backen ner. Nu utan cykel. Nedanför backen väntar Hven-glass, hemmagjord. Inte dumt alls.

Solen lyser nog alltid på Ven, tror jag. En underbar dag.

5 kommentarer:

  1. underbart. tack /Åsa

    SvaraRadera
  2. En bra dag dag på jobbet kan man kanske säga? Maman

    SvaraRadera
  3. snart kan vi väl åka mamma

    SvaraRadera
  4. Hamnade här av en slump när jag googlade på Monark, cykel. Jag har precis oxå varit på Ven, lika fint den här årstiden. :-)
    Du skriver roligt, man vill läsa mer. :-)
    Hälsningar Susanne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Ja, jag vill verkligen återvända till Ven snart.

      Radera