Nu har då PULS varit här med den största slang&sug-bilen som finns. (jag vågade ringa dem till sist) Det var nog i sista momangen för igår rann vårt trekammarbrunnsvatten ut över bygatan och luktade ungefär lika kul som trekammarbrunnsvatten brukar lukta. Ska nog vara extra snäll mot grannarna ett tag.
Han som skötte bilen sög ut saker och vatten och spolade och hade sig. Ett tag vevade han till och med ner en ficklampa på slang, liksom, ner i de där mörka djupen där allt bara borde försvinna.
Sen knackade han på dörren till vårt hus och såg allvarlig ut. Och jag tänkte att nu, nu säger han att vi tyvärr måste byta ut allting. Trekammarbrunn, trädgård, hus, make, jobb. Typ. Fast det sa han inte. Det han sa var iofs inte kul det heller, men jag var lite beredd. Han sa att röret som leder ut från brunnen till någon okänd plats var trasigt och måste bytas ut. Det måste grävas upp med grävmaskin. Ungefär här fick jag kallrysningar över hela kroppen. Grävmaskin för mig är stort, vägbygge, jobbigt, inget jag vet något om eller vill befatta mig med och dyrt, dyrt, dyrt. Jag tackade iallafall denne snälle man för att han sugit runt och gjort vad han kunde och så for han.
Går det inte lika bra med trädgårdsspaden, tro?
Nåväl. Med ett svart hål i magen så ringde jag Håkan. Och han blev inte alls upprörd. Nästan tvärtom. Vi har inte samma inställning till grävmaskiner, tydligen. Han räknade raskt upp några vi känner som faktiskt äger grävmaskiner. Bönder (dessa äger tydligen ofta grävmaskiner). Ja just ja, kom jag på, vi bor ju på landet! Vi känner bönder! De kan gräva till oss! Och byta rör tyckte Håkan inte var så farligt. Det var mycket bättre att få det här felet inringat, tyckte han, än att inte veta och möjligen få just byta ut hela trekammarbrunnen. Tänk - jag lever med en man som tycker att det inte är så farligt att byta ut ett avloppsrör samt att det är en baggis att få hit en grävmaskin. Jag blev genast mer kär i honom än vanligt.
ni får inte ha någon kärlek alls enligt mig får ni bara ta i hand
SvaraRadera