söndag 30 november 2014

30. Kom ihåg

Tiden bara rasar iväg, och barnen blir stora så fort, så fort. Ibland känns det som att jag skulle vilja hålla kvar varje ögonblick i mina händer, och alltid minnas dem. Men det går ju inte, och jag känner att rätt vad det är har barnen flyttat hemifrån och alla de där barnaåren har runnit som sand genom mina fingrar.

Åh, om jag hade fått hålla lille sexmånaders-Erik med tofsen på huvudet mot min axel bara en gång till! Och åh, om jag hade fått se Lisa, två år, vandra ut i hallen för att ekipera sig i vantar, mössa och sockor på alla möjliga sätt som går, bara en gång till.

Det jag har är fotografier. Och så mina minnen som jag känner på mig kommer att försvinna från mig, ett efter ett. Och så har jag ju förstås fortfarande barnen, tonåringarna, som ännu fyller mina dagar och mitt liv med fantastiskheter.

Men om det här blogginlägget ska handla om "kom ihåg" så får det bli några foton från när barnen var mindre. Såna där stunder som jag för allt i världen inte vill glömma bort.

(klicka på bilderna så blir de större)

Stenberget vid Höör, en aprilkväll
Lisa på läger med dagis, Romeleåsen i maj
Nattlinnena!
En snögrotta i VÅR trädgård, i Vismarlöv
När Erik var sådär 3-4 år var han hysteriskt rädd för Darth Vader och imperietsoldaterna. Alltså, jag menar galet bli-hysterisk-rädd. Så han har kommit en mycket lång väg på det här fotot. Och är sjukt stolt.
Julikväll i Västmanland
Lisebergs camping - en dag som ska tillbringas på nöjesfältet kan väl inte börja bättre än så här
Det är påskmaskerad på dagis. Han är utklädd till kyckling.
Nyfödd lillasyster, som presenterades som "din Lisa, Erik". Han är så stolt och spänd och upphetsad här.

Sommardag på Gotland
Någon slags ledig dag, med två barn som inleder förmiddagen med att titta på TV.
Han är finklädd, och nyklippt, och har hårgelé och är bara så snygg.
Det här är ett foto från en dag som jag minns som perfekt. Vi var glada, vi åkte till Folkets Park i Malmö och åkte karuseller. Lisa hade nya hårspännen i håret och en ny klänning.
Från den där tiden i livet när Lisa titt som tätt gick ut i hallen och tog på sig mössa, sockar, en stövel och halskrage... 
En annan påskmaskerad på dagis. De är världens sötaste kaniner.

Detta är det sista inlägget från listan med bloggrubriker för november: en bloggrubrik för varje dag

5 kommentarer:

  1. Man blir allt lite tårögd... (M)

    SvaraRadera
  2. Tack! Ja, jag blev sittande med fotoalbumen länge igårkväll tillsammans med Lisa. "Minns du...?"

    SvaraRadera
  3. Jag blev också lite tårögd. undrar varför? Jag menar, jag har ju ingen "familjär" koppling till er, utan vi vinkar mest på varandra vid OL-tillfällena. Är det för att jag själv har barn? För att jag blir påmind att den här tiden inte är för evigt?

    Blev lite filosofisk nu, men jag blev lite förundrad över att jag blev så rörd.
    /Anna

    SvaraRadera