tisdag 18 februari 2014

18. Så här ser vårt vardagsrum ut

Då fortsätter vi rundvandringen i vårt lilla hus. Nu har turen kommit till vardagsrummet. Och det tar upp en väldigt stor del av hela husets yta - mer än hälften av bottenvåningen. Till skillnad från sovrummet så kändes det här mer OK att fotografera utan att behöva photoshopa bilderna efteråt. Det är lättare att få vardagsrummet att se hyfsat ut - man plockar bara undan torkställningen med kläder som brukar stå här mesta tiden och samlar ihop prylarna som inte ska ligga här och dumpar dem utan vidare ceremonier på de platser där de ungefär ska ligga i stället. (typ Håkans skrivbord? Lisas rum?)

Vårt vardagsrum stavas med ett enda ord: B-E-K-V-Ä-M-T. Flashiga reportage i inredningstidningar göre sig icke besvär. Vi bryr oss inte om hur det borde se ut, eller vad som är modernt, eller vad människor som kommer hem till oss kan tänkas tycka. Det är vårt rum, där vi ska göra saker när vi är lediga, och då ska vi ha det skönt medan vi gör de sakerna. Punkt.

Här är alltså überbekväma soffan (eller, ja, ända tills mittensektionen blev söndersutten), überbekväma fåtöljen och i hörnan liksom lite bakom soffan står superüberbekväma läsfåtöljen. Och mitt i rummet har vi trappan till övervåningen. Trappan utan trappräcke och med branta trappsteg. Den troliga anledningen till att jag och Håkan flyttar till bekväm lägenhet i stan när knäna säger att de är gamla och att livet är jobbigt då när vi är i pensionsåldern och barnen inte bor hemma och dundrar upp och ner i trappan utan skyddsnät.



Här kan man se den enda någotsånär raka och hela väggen i hela huset. Alltså i princip den enda plats man kan ha en bokhylla på. Man kan också beskåda Håkans enorma smurfsamling. Den kan man beskåda länge. (och kolla...i hörnet längst ner till vänster kan man trots allt se den där jämra torkställningen som jag trodde jag hade plockat bort. Den har smugit sig in igen. Den är en mycket fast inventarie, tydligen)
Matbordet tycker vi inte om att sitta och äta vid. Istället tränger vi ihop oss vid köksbordet (men det får man se i ett senare inlägg). Det här bordet används mest som avställningsyta för diverse läskiga fönsterkuvert, mobiler, fioler och böcker som är på väg till någon annanstans men måste vila på vägen:



Den här möbeln får ha en egen detaljstudie. Den är viktig i mitt liv. Det är min läsfåtölj. En gång var den vit. Numera är den mest bara bekväm. Till sidan står pianot i en undanskuffad ställning. Stackars piano.



Det här är ett inlägg från listan jag gjorde för februari, en bloggrubrik för varje dag.

2 kommentarer:

  1. Det är väl inget synd om det pianot, vårat hamnade i en sopcontainer... (M)

    SvaraRadera
  2. Ja, och innan det stod det ledset och bortglömt i en källare. Stackars piano.

    SvaraRadera