Lätt överhettad

Igår var det enligt tidningarna årets varmaste dag. Vad gör då Carolina? Jo, hon springer drygt en mil längs med landsvägarna. Och inte på kvällen, heller, utan nädå: mitt på dagen när det är som varmast och jävligast ska hon ränna runt på vägarna.

Det kändes som en bra idé just då. Insåg att jag ska springa Malmö Halvmarathon om en vecka, och att jag visst har sprungit en hel del under semesterresan men att det mest varit orientering på berg och klippor och i oländig terräng. Insåg också med ett primalskrik att jag gått upp 5 kilo under sommaren. 5 kilo! Smaka på den! Ostbågar och godis varje dag! Jag och Håkan ska springa Lidingöloppet sista helgen i september - inte går det att släpa runt på så många extrakilon då, inte.

Alltså. Nu skulle kroppen sättas igång igen. Med chockeffekt. Och springa senare på kvällen blev inte bra för vi skulle äta smarrig lördagsmiddag med rostbiff och vin och sen är liksom kvällen körd ur träningssynpunkt. Och visst stod termometern på 27 grader eller så - men det blåste ju? Sprang jag på landsvägarna skulle det fläkta så bra att jag inte skulle lida av värmen, tänkte jag listigt.

Min idé kändes inte fullt så listig när jag sprungit ungefär 5 km och hade vinden i ryggen. Det var varmt. Benen kändes inte pigga. Tre veckors husbilssemester med intag av x antal kilo ostbågar och godis gjorde dem inte direkt lättare. Hela kroppen skrek åt mig att jag var "dum, dum, jag vill bara ligga stilla i skuggan, börja gå med dig, pausa!!" Men envisa Carolina tänkte att om jag klarar ett marathon ska väl en mil inte vara något att gnälla över, varmt eller inte varmt. Fast det var eländigt segt i sista långa backen hem, med solen i ansiktet och motvind (jo, visst fläktade den, men det var liksom kört vid det här laget).

Det snurrade lite i huvudet när jag saktat av och gick längs med bygatan hem. Och väl inomhus drack jag. Dryga två liter drack jag. Ansiktet brann. Och sedan började jag svettas ordentligt. Jeezus - jag har aldrig svettats så mycket tror jag, förutom när jag suttit i någon bastu eller så. Kroppen bara skrek åt mig: "Såhär går det! Kolla nu vad jag måste göra bara för att du plågade mig så i värmen!"

En timme tror jag att jag svettades. Jag drack ännu mer. Och åt saltlakrits. Sen mådde jag bra. Fast jag bestämde att om det är 27 grader nästa lördag så springer jag inte Malmö Halvmarathon. Faktiskt.