onsdag 14 augusti 2013

Efter 3 km

Håkan skickade mig just ett youtube-klipp. Det här:



Och uppmaningen: Kolla 9:49 och 11:22 i filmen.

Det är en filmsnutt från Malmö Halvmarathon. Filmaren står vid tågstationen, och där har man sprungit 3 km och är fortfarande fräsch som en nyponros. "Man" - alltså vi. Håkan och jag. Vi sprang Malmö Halvmarathon i lördags. 9:49 och 11:22 kan man skymta oss springa förbi kameran i våra granna Malmö OK-blåvita tröjor. Och ja - redan 3 km var jag alltså drygt 11 minuter efter kenyanen som vann.

Men det var faktiskt himla roligt att springa. Allt - benen och humöret - kändes bra hela vägen runt. Tanken var att hålla ett lugnt och jämnt tempo hela banan, och jag sprang nog lite för sakta i början (hence 11 minutersledningen för den där snabbe typen i ledningen). Efter 1 mil kändes det så bra att jag ökade tempot ganska mycket, och alltså fick springa om mängder av folk. (till exempel den där nissen som ses strax innan mig på filmen som springer med en barnvagn. Han såg oerhört trött ut när jag sprang om honom lite senare) Bra för självförtroendet, sånt. Totaltiden för mig blev 2:09. Jag hade säkert kunnat springa fortare om jag vågat lita på  mig själv att hålla högre tempo från början - men som det var nu kom jag i mål utan att egentligen vara väldigt trött, och mådde toppen.

Det enda som krånglade var min Iphone. Efter en mil eller så, så ville den inte spela musik längre. Den ville sätta igång "Röststyrning" med ett blingblingblingljud, stoppa musiken, byta låt, sätta igång musiken, blingblingblinga och tystna. När detta hade hållit på i 10 min eller så försökte jag helt enkelt stänga av musik, telefon och alltihop men den hade fått en totalknäpp och låst sig och gick nästan inte att stänga av alls. Först på femte försöket kunde jag få eländet att tystna och stänga ner sig. Jag var faktiskt färdig att slänga iväg telefoneländet ut i närmaste trädgård som passerades. Och jag fick GÅ en hel del när jag bråkade med telefonen, så alla de där jag sprungit om fick jag springa om EN GÅNG TILL. Och sånt är inte lika bra för självförtroendet. Jämrans telefon! Om jag hade varit en sån där som skyller på annat för att förklara mina egna tillkortakommanden, så hade jag sagt att "det var telefonens fel att jag inte kom under 2 timmar". Men sån är ju inte jag.

1 kommentar:

  1. Duktigt värre, jag är verkligen imponerad! (M)

    SvaraRadera