Jag hade nämligen inte väntat mig så mycket av den här. Tänkte att så imponerad av miljön och vara-där-på-riktigt-känslan som jag blev i första Sagan om ringen-filmen, så blir jag inte igen. Och så har jag läst Bilbo ett par gånger men aldrig varit så förtjust i den. För episodisk, för barnslig... Men det var ju klart att vi skulle se filmen ändå, få komma till Midgård igen liksom.
Och jag bara älskar den!
Det är så mycket mer än i Sagan om ringen-filmerna, eller vad jag ska säga. Man kan försjunka mer i miljöerna. verkligen njuta av vyer, av karaktärer, och känslan av saga. Sagan om ringen-filmerna är helt fantastiska, men det är mycket stora slag och mycket allvar i dem. Här är det så mycket mer humor, och inte de där överväldigande slagen där man inte kan skilja personerna från varandra.
Humor! Och underbara figurer! Jag skrattade högt när de träffade vättarnas kung under berget. Jabba the hut släng dig i väggen, bara. Här har vi en abnormt fet kille med ironi och svart humor. Och de tre trollen som ska laga middag på tretton dvärgar och en hobbit! Underbara! Eller dvärgarnas konversation! Eller deras sång (åh vad jag gillar när de sjunger stämsång). Och så är inte alla dvärgar för en gångs skull fåniga och pratar skotska. Torin är riktigt imponerande. Och Kili är ju snygg...
Och så tycker jag så mycket om "förspelet" som försiggår till Sagan-om-ringen-storyn, det att det finns en nekromantiker i Dol Guldur, men att ex Saruman inte tycker att det är något att bry sig om.
Jag gillar, och gillar, och gillar! Och vill inte vänta ett helt år till nästa Hobbit-film kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar