måndag 7 januari 2013

Barfota på snö och is

Jag är nästan klar med att läsa boken Born to run av McDougall. I den skriver han han om (ja löpning, löpning, ultramaraton och mängder av galna människor som springer omänskligt mycket och långt) barfotalöpning. Det känns så smart och riktigt när man läser den där boken att springa utan skor - eftersom människor har sprungit utan skor sedan vi var apor, typ, och att det de senaste fyrtio åren eller så är skoföretagen som berättar för oss att vi måste ha nya skor att springa i varje år. Dyra skor.

Jag är sjukt sugen på att testa någon slags "barfotasko" (kul ord, det där, motsäger sig självt en hel del...). Det finns mängder och åter mängder av dem på nätet.

Men. När jag är ute i skogen eller på vägarna och springer så ser jag ju min egen verklighet: inte så varmt. Blött. Lerigt - väldigt lerigt. Isigt, halt och jevvligt. Hur käckt är det att komma hoppandes med indiansandaler där?

Det är en sak med barfotalöpning för glada tarahumaraindianer i Mexiko (ja, det är väl främst dem som McDougall är inspirerad av). Eller för bortskämda amerikanare i Kalifornien där det är sol jämt och inte en minusgrad eller isfläck så långt ögat når. Jag lever i Vismarlöv, jag. Får nog lägga ner det där hard-core-barfotalöpandet och testa någon variant typ aquasocks. Eller Nike Free.

Jag återkommer med vidare rapporter i ämnet.

3 kommentarer:

  1. Eller så kan du snacka med mig eller Linus, vi är barfotalöpare båda två, året om :)

    SvaraRadera
  2. Lägg av! Är ni?! Detta måste jag höra allt om när vi ses. Vilka skor, invänjning och så där. Vänta bara...!

    SvaraRadera
  3. Köpte den boken efter att ha sett honom på Skavlan. Ser fram emot att läsa den! Lycka till med ev. barfotalöpning!

    SvaraRadera