Julprydnader vi minns

Idag var det dags för en av mina och barnens allra viktigaste traditioner: att ganska sent på eftermiddagen (så att det säkert krockade med middagen) åka till Vellingeblomman för att se på Halloweenutställningen. Traditionen bjuder också att vi ska ta en fika efteråt, och att vi ska upptäcka att caféet är fullt så att vi inte får plats, eller att caféet har bytt plats (men fortfarande har fullt och lång kö till kassan), och att jag ska muttra över hur bra det var det året caféet hade fått ny och stor lokal men hur den lokalen nästa år enbart hade matservering, och så ska vi alla tre sitta och sucka över det ganska trista brickinnehållet i vår snordyra fika i det överfulla caféet. Sedan ska vi stå trekvart eller så och lukta på alla doftljus i den där scented-wax-avdelningen innan vi tråcklar oss ut från parkeringen samtidigt som alla andra också gör det.

Det är tradition.

I år bröts den av följande inslag:
 - caféet låg kvar där det låg förra gången OCH hade fått mycket större yta OCH hade ett större utbud, dessutom med italiensk glass. Så vi hittade raskt ett bra bord och satt och suckade över hur GOTT allt var med kokospaj, glass, gott kaffe och varm choklad. Jag kände mig nästan blåst på mitt eget muttrande.
- vi hittade inte doftljusen, men upptäckte att tomteutställningen öppnat redan idag så förirrade oss in dit länge. Väldigt länge. Upptäckte nya världar inom juldekorationsområdet, så som Avdelningen För Isbjörnar (där Erik inte kunde motstå att köpa ett isbjörnshuvud att sätta upp på väggen)(alla isbjörnar påminde starkt om vår käre grann-samojed Murre) med eller utan röda sidenband runt halsarna, Avdelningen för Julgåsar (va, visste inte ni heller att de fanns??) för att inte tala om Avdelningen för Julpingviner. Jodå. Sedan höll vi på att dö när vi (jadå, vi var fortfarande kvar på julutställningen) kom till Avdelningen för Rosa Lamor jämte Avdelningen för Hjort- eller Älgdjur Iförda Balettkjolar. Jag riktigt kände hur julstämningen spritte i mig.

Isbjörnssamojeden visade sig dessutom vara närsynt.

Men sedan återgick vi till traditionsenliga Att Tråckla Sig Ut Från Parkeringen Samtidigt Som Alla Andra Gjorde Det (fast Erik körde så jag kunde ägna mig åt muttrande över alla som inte bar reflexer)(det hade inte vi heller när vi strax innan gick till vår bil men det är en helt annan sak) varpå vi körde till apoteket i Vellinge för diverse inköp. Och varpå jag lyckligt upptäckte en folksamling som stod och väntade på en Pokemon Go-raid för level 5 Giratina. Jag anslöt, vi tog raskt ner bossen, och jag fångade den.

En mycket bra dag. Jag är dessutom nu ägare av en rosa peruk (som jag ska ha på jobbet)(NEJ jag har inte bytt jobb)(NEJ jag ska inte bära den i lånedisken)(jag ska spela Gafsan i en kort Mumintrollstablå vi ska ha som en del av Ystads gemensamma julkalender)(jag lär återkomma om detta så fler detaljer kommer)(Gafsan har en (1) replik så jag kommer nog klara av det här)

En gungande flyttkartong, vantar och tusen kilo tvätt

Söndagen grydde en timme senare än vanligt, dessutom med tillägget Vantar! Mössa! Fleece! Underställ! Är det vintertid så är det vintertid och nu kör vi kyla. OK?

Inte OK. Särskilt inte om man, som vi, skulle ut och orientera med start 08.57. Hu. Men, som sagt, det finns inga dåliga väder bara samma överraskade "va? vinterkläder?" varje år. Så vi sprang oss varma. Dagens orientering försiggick runt Hammershus, där Håkans bana faktiskt gick uppe på slottsmurarna medan min höll till på bergstoppen bredvid (trodde ni att Danmark inte har några berg? Ha. Ha. Ha.)

Well. Det var rolig orientering, när man väl blev varm. Och minus hagelregnskuren. Och sedan (efter att ha duschat i sisådär 513 minuter) skulle vi hem. Jag hade kollat väderappen tjugosju gånger, och varje gång sade den att "blåser 6 m/s NÖ" och det är ju inte jättemycket? Säg det till Bornholmsfärjan som är en snabbgående katamaran. Om 6 m/s gungar så mycket som den gjorde igår så vill jag inte vara med om 15 m/s. Eller vilken liten trevlig höststorm som helst. Fast då kanske den inte kör? Men vi kom hem.

Måste också gnöla: Bornholmslinjen har nytt namn, nya ägare (?), ny logga och ny färja (fast inte fabriksny, den kändes banne mig 70-tal). Den kan vara den fulaste jag har sett, någonsin. Ser ut som en flytande flyttkartong. Jag kunde kanske tagit den där sjögången om båten hade varit estetiskt tilltalande att köra in sig själv, sin bil och sitt liv i? men att tryckas in i en jämra flyttkartong och dessutom bli gungad? Kaffet är för övrigt skitdyrt.

Och så hade det blivit söndagskväll, men det struntade mitt liv i för det var ändå tvunget att handlas mat, betalas räkningar, ätas middag, ringas till bonden i vars lada vi vinterförvarar husbilen och bestämma tid, tvättas tusen kilo urkiga orienteringskläder och rensas avlopp.

Hej vintertid! Du är välkommen. Not. Mörkt vid 17?? Waaaaahhh.....!

Födelsedagsrapport

Igår fyllde jag år, och det var en bra dag. Egentligen började den redan kvällen innan, då jag och resten av familjen skippade den citygrossmatkasse-maträtt som stod på menyn (någon först stekt och sedan puttrad kyckling som med ris gav 7 sp)(sp som i smartpoints, jag är inne i en viktväktarperiod)(fast just den här veckan fick den pausas pga Danmarksresa och Bornholmsresa och... ja, födelsedag. Hur bra Viktväktarna än är så kan de hålla sig lugna denna enda dag, i alla fall?)(var var jag nu??)... och lät Jensen's Boefhus bjuda oss på middag i stället. Vi har kommit fram till att Jensen's Boefhus är lite som McDonalds, fast med biff. Och såser i pyts i stället för i plastburk. Nå - ibland tränger kroppen till stekt kött, friterad potatis och whiskysås, och eftersom vi alltid firar våra födelsedagar med att gå på restaurang så fick Jensens äran den här gången.

Anledningen till att vi tjuvstartade min födelsedag redan kvällen innan var att jag och Håkan igår tog en semesterdag, och satte oss på färjan mot Bornholm för en orienteringshelg. Vi har gjort det varje höst nu ett tag, och det är ganska många som gör som vi: Bornholm Höst Open är en stor tävling med många deltagare. Men våra barn tyckte av outgrundliga anledningar att de hade bättre saker för sig än att springa i bornholmsk skog i höstregn och rusk, så de stannade hemma.

Så, födelsedag, alltså. Med bokläsning, bokläsning och ännu mer bokläsning. Med ätning av danska ostbågar (de var OK men inte mer än OK. Knastret var rätt men inte smaken.) och allehanda danska bakverk (de kan det där med smördeg, danskarna - lär de sig det redan på hemkunskapen i skolan?)

Och så sprint-orientering på de små gatorna och bakgårdarna i Svaneke. Vansinnigt roligt, och vansinnigt svårt. Själva samlings- mål och startområdet låg otroligt vackert nere i en havsvik i Svaneke:

Och jag kom trea i min klass med 16 deltagare så jag kände mig helt förträfflig.

Middag, då? Nja. Det blev den där först-brynta-sedan-puttrade-kycklingen med ris och svamp och paprika och något annat, och den smakade mest... ingenting alls. Tur vi hade godis kvar. Rätt mycket godis.

Idag har vi varit i en skog söder om Hasle på västra sidan av Bornholm. Jag har sprungit - Håkan har stått kvar vid tävlingsplatsen i regnet och varit synd om eftersom hans vad/hälsena/eller-vad-det-är bråkar med honom och inte alls tyckte om sprint i Svaneke utan packade ihop och tackade för sig efter femte kontrollen. Så idag kunde han knappt gå. Men jag sprang, alltså. Delar av banan gick längs med havet där det regnade, blåste, gick höga vågor och var helt spektakulärt vackert (och svårorienterat).

Ikväll blir det restaurang - något familje-boefhus-pizza med danskt namn invid kyrkan i Allinge. Det blir nog bra. Jag ska inte äta kyckling.

Vissa dagar på jobbet är helt enkelt lite bättre än andra dagar på jobbet.

Jag har haft en ovanligt bra start på arbetsveckan - vi åkte iväg med jobbet på studieresa till Danmark. Själva studerandet och tänkandet bestod i att besöka först Ballerups bibliotek och sedan nästa dag Helsingörs bibliotek och givetvis också få höra mycket om hur de jobbade där, biblioteksplaner, marknadsföring, organisationer, strategier och annat intressant som vi ska ta med oss "hem". Plus att åtminstone jag blev helt grön av avundsjuka för sånt som ett fantastiskt sagorum, för berättarrekvisita som hängde i långa rader på en vägg, både handdockor och större utstyrslar. Typ får. Och drakar. Och korpar. Alltså... ååååh! Eller för läsfåtöljer i tidskriftsavdelningen med utsikt över hamnen och Kronborgs slott.

Bibliotekspersonal på vift. Förträffligt trevliga personer.

Här sitter jag i en av läsfåtöljerna på tidskriftsavdelningen Helsingörs bibliotek. (Nej, det är inte jag som bär rutig skjorta. Herr Skjorta bara råkade komma med på bild.)

Det här är skylten på dörren in till sagorummet i Helsingör!

Ifall man skulle behöva agera får.

Men! Långa studiebesök i Danmark i dagarna två innebär övernattning! Och - yej! - vi bodde på Skodsborg kurhotell. Med spa-avdelning! En stor spa-avdelning! Det fanns bassänger med turbostrålar som masserade axlarna, eller ryggen, eller (om man lutade sig mot ett särskilt räcke) fötterna. Det fanns fotbadsavdelning. Det fanns ångbastu, mild-bastu, tuffare bastu, bastu med bildskärm med avslappningsövningar, saltgrotta (som mest luktade gammal källare), infrarödsbehandlingsavdelning, fler bassänger, regnhimmel, iskall regndusch ifall man nu kände för en iskall regndusch när man kom ut ur tuff-bastun. Det fanns vatten med apelsin att dricka, vatten med några odefinierade gröna blad, vatten med kolsyra och vatten som bara var vatten och inte försökte göra sig till alls. Och te. Och hala golv. Och krossad is i ett krossad-is-med-skopa-skåp ifall man nu kände en obändig lust att hälla krossad is över ryggen. Det gjorde jag inte. Annars testade jag nog allt, vissa saker flera gånger.

Jag badade tills jag var halvt uppblött och väldigt, väldigt ren. Då gick jag upp till hotellrummet (och duschade också, för säkerhets skull)(det var dessutom ett väldigt fint badrum)(jeezus vad jag är lättimponerad) innan det var dags för middag. Mmmmmm-middag.

Tusen intryck, spa-badande tills huden blev skrynklig, och så all denna goda mat. Med vin. Då var det förstås godnatt typ vid 22. Jag var så trött. Men om jag nu inte hade varit det? Jo, då kunde jag djupdyka i den speciella kuddmenyn som fanns på rummet. Helt förutom de tre olika kuddarna som redan fanns i sängen, alltså.

Även om nu ingen av de tre befintliga kuddarna (utan lavendeldoft) egentligen tilltalade min kräsna lekamen så spelade det ingen roll - jag tog den som var ungefär i mitten och somnade som en gris.

Imorgon är det en helt vanlig onsdag. Med matlåda.

Sektsöndag med akutchoklad

Syn i Kungsparken, Malmö, 13:11 idag söndag:

Vad gör de?? Ska det bli allsång? Ska sektledaren tala? För det är ju inte picknick på gång, alla står upp och liksom tittar in mot mitten. Lågmälda samtal förs.

Och kolla: alla har en mobil i handen.

Det är Community Day i Pokémon Go. Under några timmar finns det extra många av en särskild pokemon (Beldum) att fånga, och allra flest finns det i parkerna. Alltså drar jag och alla de som är som jag till en bra park. Men det är inte Beldum som drar just när jag tar bilden - det är en raid i ett pokegym, och vi ska ta ner en level 5 boss som kallar sig Mew Two:

Med så många som hjälpte till var det gjort på ett kick. Sedan får man som spelare ett antal chanser att fånga raidbossen ifråga också. Jag hade åtta bollar - på den andra bollen fångade jag den. Och blev sedan glad som en speleman hela dagen och hela kvällen, för detta är - min hyfsat långa pokemonkarriär till trots - den första level 5-boss jag fångat.

Jaha?? Gjorde jag något mer idag, då, förutom att fånga stöddiga rosa katter som inte finns på riktigt? Jadå. Jag var på bokcirkel och fick soppa, äppelkaka, bebismys och pratande om Stanna hos mig av Ayobami Adebayo (bra bok, läs den!) och ännu mer pratande om livet och sånt. Egentligen borde vi kalla de här träffarna för livscirklar, tror jag.

Under hela tiden jag fångade beldumar, pratade livet och åt äppelkaka, och före det satt flera timmar och åt frukost så satt min dotter och svettades i en sal på Malmö högskola: hon gjorde högskoleprovet. Min moderskärlek var inte ens djup nog att jag skulle stiga upp vid 7 för att köra henne dit så att hon slapp ta en löjligt tidig buss ("min enda sovmorgon den här veckan? nänä, det går säkert bussar, kolla upp det..."), inte heller hade jag tid att lyssna på hennes halvtidsrapport när hon ringde mig på någon rast för att berätta hur det gick ("jodå, jag är intresserad, men nu har jag jagat Beldum i parken så att jag är hemskt sen till bokcirkeln, hinner inte prata, puss puss"). Hennes pappas faderskärlek var däremot djup nog att gå upp i ottan för att köra dotter. Väldigt många pappapoäng där. Medan jag nu ligger på minus på mammapoängen tydligen. Trots att jag hämtade henne när hon var färdig, och trots att vi stannade för att köpa akutchoklad som behövdes så mycket att hon var tvungen att skicka sms om det i förväg. (Akutchoklad går, som alla vet, direkt till söndertröttade hjärnceller och bygger upp dem till normal verksamhet)

Annan bra sak jag har gjort idag: bokat tid hos kiropraktor. Jag har fått en idé om att en sådan kan bota min fot. För över tjugo år sedan hade jag problem med ett knä, sökte kiropraktor för ett ryggproblem varpå han konstaterade att mina höfter var vridna så att ena benet var någon cm längre än det andra, och att knäproblemet berodde på det. Han vred höfterna rätt, och si: knäproblemen försvann efter någon vecka. Nu tänker jag så här: jag har bara ont i en fot. Kanske jag snedbelastar igen? Kanske höfterna har vridit sig igen? Kanske herr (för det är en herr) kiropraktor kan vrida höfter och bota mig så där mirakulöst snabbt en gång till? GDSGD.

Lördagsrapport medan jag väntar på att Niyoms kök ska laga färdigt min middag

Idag studsade jag, pigg som en nyponros, upp vid sju fast det är lördag, och fast vi inte skulle iväg på någon orientering. Men vi skulle följa med goda vänner ut på vandring på Romeleåsen, och vandring är sånt jag nuförtiden går igång på och tycker är ungefär det roligaste man kan göra. Gå upp sju fast vi inte skulle träffas förrän vid tio är en annan grej jag inte skulle sysslat med förr i tiden - men jag älskar att lalla runt länge på morgonen och äta frukost i godan ro, så... jodå. Jag känner mig rätt vuxen nuförtiden, det gör jag.

Barnen var förvisso välkomna att följa med, men hade aviserat ointresse. Sonen skulle sova minst till lunch, och därefter åka till sina rollspelskompisar för att fysiskt sitta vid ett köksbord och kasta tärningar men i anden befinna sig i någon annan värld och medelst svärd och annat ta kål på elaka demoner. (Vi hurrar mycket för detta fritidsintresse och känner att vi har lyckats väl i vår uppfostran) Dottern skulle åka på barnkalas där barnet ifråga fyllde sexton men ändå ville ha fiskdamm & co.

Så vid tio gick vi alltså iväg från Veberöd kyrka, där vi ställde bilarna. Steniga stigar och mjuka skogsvägar fyllda med höstlöv, ängar med kor, ängar med hästar, stenhällar och stenmurar. Stigar som korridorer genom buskage, eller stigar med storslagen utsikt över flera mil Skåne. Stättor och spänger. Lite regn, mycket luft. Orange löv, gula löv, gröna löv, bruna löv, alla möjliga färger på löv. Flås i uppförsbackar och försiktighet i hala nedförsbackar. Fika med utsikt.

Tanka liv och energi.

Jag verkligen älskar det här - skulle kunna göra det varje helg.

Jag kallar den: "Äggmacka With A View"

Mässa, höstlöv och andras vänners hus i Portugal

Så idag var jag på Malmömässan där det kryllade av skolfolk av olika slag som petade på robotar och fick broschyrer om digitala verktyg till undervisning och grävde i skålar med godis som står överallt. Malmömässan ligger i mitt huvud fortfarande i hamnen någonstans eftersom jag inte har varit där på tydligen jättelänge. Hur länge sen är det den flyttade därifrån, 15 år? ännu längre?? Men mitt huvud bara: "så bra, kan jag ju gå in på stan och äta lunch...". Men där den ligger nu är hur bra som helst, ju, två minuter från Hylliestationen, och givetvis blev det alltså lunch inne på Emporia. Eftersom jag var ensam och det var vääääldigt många andra som också skulle äta lunch på samma ställe samtidigt fick jag dela bord med några jag inte kände. Och som jag raskt förstod inte riktigt levde i samma värld som jag. Det skulle resas till Boston över höstlovet, och så var det bry med var julen skulle firas (inte som i "hos vilken släkting" utan som i "i vilket land"). Det var vänner som hade köpt något hus i Portugal men som ändå behöll sommarhuset i Torekov för där är ju fint och.... ja. Sånt. Jag blev lite trött. De åt ändå, precis som jag, sin bibimbap med en gaffel och inte med pinnar, så så där himla världsvana var de säkert inte ändå. Plus att karln som skröt mest hade fula glasögon. OCH hade den där fasansfulla modegrejen med byxor som slutade på ankeln ovanför färgglada strumpor i dyra skinnskor.

Vadå, jag bitter?

Nädå. Inte alls. I stället muttrade jag över de 28 kronor mässkaffet kostade och gick en extra runda runt mässgolvet för att åter lokalisera utställaren som hade en skål med geisha att bjuda på. (gratis) Hus i Portugal... sss.

Väl hemkommen från mässan var jag så trött i huvudet av föreläsningar, kloka människor, mässoväsen och Bostonresor att jag bryskt öppnade sonens dörr och frågade om det ville följas med till Bokskogen för att springa. Det villes det. Och vilken tur, för tänk så fint det var att springa i skogen idag! Alla löven har plötsligt trillat ned från träden nästan allihop och lagt sig på löpstigen, så det var som att springa i en orangebrun tunnel, mjukt och fint. (Portugal kan faktiskt dra något gammalt över sig.)

Erik var förresten väldigt pratsam när vi körde till skogen. Han brukar vara det då, och det är väldigt mysigt. Idag fick jag höra om Teslor som skjutits ut i rymden, om parkeringsregler i Sahara, och att han lärde sig morsealfabetet idag. "Vadå, hur det går till?" "Nej, jag lärde mig hela alfabetet. Det fanns på nätet, och på ett annat ställe hittade jag en lektion med minnestekniker för att lära sig alla bokstäverna, och så gjorde jag det. Så nu behöver jag öva det mycket för att inte glömma."

Eh. OK. Morsan ställer dåligt upp på konversationsövningar på morsekod när kunskaperna sträcker sig till tre långa, tre korta, tre långa. Så sonen får väl gå runt och muttra dididattdattdatt i huvuudet framöver.

Och så när jag skulle ta ett bad på kvällen och få bort löpturssvetten så lossnade badkarskranen (ja, ja, det heter säkert blandare men det tycker jag låter så otillräckligt) från väggen. Mycket märkligt - den har ju bara hängt lite löst i arton år? Dåligt av den. Jag hängde hjälpligt upp den igen på skruven den borde sitta fast på, och meddelade oäkte maken att "det nog går att fästa fast den med lite ståltråd, kanske" för jag tycker badkarskranar är trista ting och borde sitta där man fäst dem.

Arge snickaren hade blivit så arg om han kommit in i vårt badrum att han förmodligen hade spruckit. Eller, vänta här nu. Arge rörmokaren, va? Finns det något sånt program? Kan man få hit dem och eländet fixat gratis?