torsdag 30 juli 2020

Sakurabomb

Sakura är det japanska ordet för körsbärsträd, och "sakura" hette den badbomb jag lade i badet i går kväll. Igår var (efter husbilssemestern) en dag för lakanstvätt, både husbilens och sovrummets, och det är ju nästan lag på att om man har bäddat med nytvättade lakan så vill man vara nyduschad eller nybadad när man lägger sig. Och det var ju ingen jättevarm julidag, precis, så ett varmt bad kändes helt OK.

Så rätt sent på kvällen tappade jag upp ett bad, sjönk ner i det varma vattnet, och lade i min (sista) badbomb från Lush, och såg på medan den brusade loss och det började dofta gott av... ja, jag vet egentligen inte exakt. Vad doftar egentligen körsbärsträd? Det var mer doft av något träslag, och någon krydda, och doften väckte ganska direkt ett konkret doftminne. Ja, precis så här luktade det på badhuset i Kalmar när jag var liten! Inte inne vid poolerna och klordoften där - nej, det här var inne på damavdelningen, utanför bastun där det stod flera rader av vilstolar i trä. Relax-avdelningen tror jag den kallades.

Och i denna relax-avdelning vilade sig oftast ett antal äldre damer, insvepta i badlakan och badrockar, som jag minns dem ständigt inbegripna i samtal och skratt. Samtliga uråldriga, det vill säga mycket äldre än min mamma (som då bör ha varit sisådär 28-29 år...). Jag var ju så liten att jag nog bara såg dem som en rätt jobbig del av möblemanget som skulle skyndas förbi (aldrig att JAG satte mig i någon av de där vilstolarna, jätteläskigt ju). Men ungefär samma damer, samma åldersgrupp och samma avslappnade allmänna samtal fanns också i Långvikens bastu dit jag gick med mamma några gånger. Jättestora kroppar och all tid i världen, och så skällde de ut en ifall man kom in från badet/duschen utan att torka av kroppen först för det skulle man tydligen göra.

De där jättegamla, stora, slappa, glada och pratiga kvinnorna som låg och relaxade eller svettades i bastun - de var en helt annan art än mig som liten bara iakttog.

Nu, där i sakuradoften? Herregud, nu insåg jag att jag numera är en av dem. Jag är säkert äldre nu än vad de var då.

Jag vet inte alls vad jag vill ha sagt med det här inlägget.
Kanske det fascinerande med hur dofter kan väcka minnen till liv??

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar