Carolinas husbilsäventyr 10 - avslut och paus

Det kom en helg i husbilen som stod där på Tobisviks camping på Österlen, och den helgen bestod mest av bokläsning, bokläsning och ännu mer bokläsning. Jag försökte faktiskt gå ner till stranden en gång till för att sätta mig där och läsa lite och njuta av havsutsikt samtidigt (vädret var just då rätt OK) men även den här gången drev mig de där jäkla små flygfäna (flugor? skalbaggar? små, flygande, svarta, väldigt många och väldigt irriterande) tillbaka till campingens inte fullt så charmiga utsikt i stället. Stranden var fortfarande nästan helt tom, så det var väl så att fler än jag inte stod ut i mer än kanske 5 minuter. De där flygande eländena står det ingenting om i några glättiga resereportage från Österlens vackra stränder.

Solstolen sekunderna efter att jag satt ner den i sanden...

Men jag gjorde något annat som var fint! På lördagskvällen lät jag mina vandringsskor stå och tog i stället min cykel, och cyklade Skåneleden ner till Brantevik. Otroligt fint! Jag cyklade också förbi ett fornminne med hällristningar, 3000 år gamla skepp och yxor och allt vad det skulle vara. Jag såg mest fascinerande sudd och skrap och när jag kisade med blicken kunde jag se några typiska skepp.

Precis när jag cyklat iväg stannade jag vid ett rökeri och köpte makrillfilé. Den fick följa med mig i ryggsäcken hela vägen fram och tillbaka till Brantevik, ty även makrillfiléer vill vara med om äventyr då och då. Sedan slutade dess lördag på min tallrik. Min kväll innehöll vidare en hel del lösgodis. Och bokläsning.

På söndagen kom faktiskt den oäkte maken och anslöt till mitt äventyr. Han ville också se havsutsikt, så vi gick till Baskemölla, fikade på caféet vid Tjörnedala konsthall, och gick tillbaka. På kvällen gick vi in till Simrishamn och åt på restaurang. Inget flådigt, mer en sån där restaurang som har typ allt på menyn, pizza, grillat, hamburgare, så att alla blir nöjda. Vi blev mätta.

Och idag hade det blivit måndag och dags att åka hem igen. Och jag behövde inte ringa bärgningsbil - husbilen startade som den skulle. Oäkte maken mumlade säkert om "typ handhavandefel" innan han körde sin egen bil tillbaka till Vismarlöv. Jag körde husbilen och det gick bra. Sedan, när jag packat ur den och skulle köra den till verkstan så den var på plats inför morgondagen när de skulle ställa diagnos på den? Då startade den inte. Det var ju dumt och jobbigt på alla vis - men kändes ändå lite skönt eftersom det nu var Håkan som försökte starta den ("handhavandefel" my ass). Den bar sig precis lika dumt åt som den gjort på Stensö camping, på Tobisviks camping och på macken i Ystad. Först efter elftifemte försöket så gick den igång. Håkan vände runt den här på bygatan (ja, jag kan men gör det helst inte om inte någon hotar mig med pistol eller så) och jag körde den till verkstan, lämnade den och berättade dess lidandes historia för verkstadskillen som såg ut att lyssna med rätt stor empati. Nu står den där, och jag tänker installera ett nytt datorspel på min dator för det var länge sedan jag spelade datorspel, och jag vill sitta alltför sent uppe på kvällarna med sånt bara för att jag kan. Jag har semester.