Carolinas & Håkans husbilsäventyr 7 - till sjöss

Idag har det regnat och haft sig, och vi lämnade Västervik. Det var ju inte Västerviks fel att det regnade, men vi hade sprungit färdigt alla orienteringsbanorna vi fått där och var sugna på vila och lugn. Västervik Resort bjöd ju förvisso på folkliv i alla möjliga nyanser, men inte så mycket lugn och sitta ensam och glo ut över en sjö eller så.

Men kolla det här!

Här står vi nu, och mycket mer frid, ro och "sjönära" än så här blir det knappt (om vi nu inte kör ner hela härligheten på sjöbotten).

Sommaren 2007 åkte vi till O-ringen i Mjölby, med vår första husbil, och det var första gången barnen var med. Just det O-ringen och den O-ringen-campingen var det regnigaste, lerigaste och jobbigaste jag varit med om, men det behöver jag inte älta nu. Men på vägen dit råkade vi på en camping vid en sjö där vi stod en natt, och tyckte den var så fin att vi någon gång ville komma tillbaka. Åren gick, och jag mindes inte så mycket mer om campingen än att den låg i närheten av Malexander i södra Östergötland. Nu ville vi hitta den igen, och efter lite detektivande så gick det. Det visade sig att den ligger närmare Kisa än Malexander, att den bytt ägare två gånger sedan vi var här sist, och att förra ägarna var inblandade i något storbråk när de ville hägna in badplatsen att exklusivt bara vara för campingens gäster (fick de inte enligt länsstyrelsen, men det tog några års bråk). Det är alltså Pinnarps camping, och den är alltså precis lika fin som vi mindes den.

Och! I Pinnarp utgår ett antal vandringsleder! Yej! Vi drog genast iväg på en runda nu ikväll, en som är 5 km och går runt och över en sjö. Överfarten ska vara en flotte man drar över själv, men den var tydligen inte riktigt sjövärdig eftersom det nu i stället låg en roddbåt där. Inga åror då förstås, utan den var ansluten till en lina att dra sig själv över med. Det var rätt blött och rätt roligt och ganska knäppt. Sedan var det en fin vandringstur med många slita-upp-kameran-stunder pga "ååååh så vackert!"

Annan mysig sak: människorna omkring oss här på campingen pratar östgötska. Det är direkt barndomskänsla för mig, julfiranden och kusiner, mostrar och morbröder och hela släkten. Och jag sörjer lite att jag själv tappade min östgötska dialekt när jag var liten.