måndag 22 januari 2018

Söndagsliv

Jag utlovade ju tulpaner och sånt här? De här köpte Håkan häromdagen:


Och, det är klart, det är väl som vilket fina-tulpaner-foto som helst. Men... det brukar ju inte vara han som köper tulpanerna. Eller om det ens har hänt förut. Det var ett beställningsjobb, och jag var nyfiken på vilka färger han skulle välja. Gult och ljust rosa, alltså. Fint. Tulpaner är en av sakerna som får mig att överleva januari varje år trots att det känns omöjligt ibland.

Annat som hände igår (mer än att Håkan och barnen dammsög huset och jag städade toan och tvätthögarna slängdes in i tvättmaskinen som fick jobba hårt och yttrade spridda stön framåt kvällningen, alltså så som det brukar vara hos oss om söndagarna):

Erik övningskörde med mig, och vi gjorde sådana festliga saker som att göra vänstersvängar ut på 2+1-motortrafikled med 100 km/h. Som väl var hade dimman lättat just där vi var, och frosthalkan lade sig inte förrän någon timme senare. Jag är rätt lugn när jag övningskör med honom nu. Rätt så. (alla mina naglar är nu jättekorta)

Jag lagade osso buco. Nej, det var inget jag kom på så där av mig själv att göra, för det var ett av recepten som var med i veckans matlåda från Citygross. Jag fick leta lite efter köttet som skulle i grytan eftersom våra grejer i kylen numera får trängas med mystiska burkar från Lush som innehåller ansiktsmasker av typ krossad banan, havre och annat kul med sista förbrukningsdatum. De är inte mina. Inte heller är det mina kläder som numera mer eller mindre har tagit över vår frys. Jo, för det är det senaste nu: man ska inte tvätta sina känsliga tröjor och kläder utan i stället lägga in dem i frysen. Då dör alla bakterier och kläderna blir som nya igen. Typ.

Sedan påbörjade jag första boken i en fantasytrilogi, som handlar om en ensam, hård man som bär på en bebis, ett svärd och åtföljs av en get genom något postapokalyptiskt ställe befolkat med demoner.

Sedan avslutade jag efter tre kapitel första boken i den där fantasytrilogin, pga handlade om en ensam, hård man som bär på en bebis, ett svärd och åtföljs av en get genom något postapokalyptiskt ställe befolkat med demoner. För, vad fan... getfantasy??

Påbörjade i stället Fint folk av Julian Fellowes (han med Downton Abbey) och funderade mycket över överklasstyper i England i nutid.

Gick kvällspromenad (med ljudbok i öronen) i mörkret och dimman på en landsväg som var så hal att jag halkade hela tiden. Visst har jag reflexväst på mig, men de få gånger det närmade sig någon bil hoppade jag ett antal meter ut i åkern och stod stilla där tills de hade kört förbi. Jag har livlig fantasi och förutsåg "förare ser reflexväst i sista sekund i dimman, väjar/bromsar på hal väg, kör på reflexväst med innehåll" mycket tydligt. Inte lockande. Men jag kom hem i ett stycke - det enda som dog var batteriet i hörlurarna.

Inga kommentarer: