torsdag 25 januari 2018

Onsdagscenter

Onsdagsmorgonen hade temperaturen i Skåne plötsligt hoppat upp till 7 plusgrader, skulle bli 10 senare. Därav morgonens frågor, ställda av en mig närstående teoretiker-mer-än-praktiker:
 - Är du säker på att man kan cykla utan risk för halka nu? ("Ja")
 - Vad är det som gör att vädret kan ändra sig så fort? ("Eh. Nåt med luftlagren och vindarna. Typ.")(meh! ser jag ut som nån meteorolog, kanske?)(va?)
- Innebär det att jag kan ha sommarjacka på mig idag? ("Nej.")

Och sju plusgrader plus ett gryende morgonljus (äntligen!) när jag kör hemifrån gör att jag kan slappna av mer i bilen, strunta i halka, mörker och elände och uppfatta det som händer i ljudboken. Just nu är det Gösta Ekman som läser Tage Danielssons Sagor för barn över 18 år för mig, och så bra han läser! Älskar att höra den rösten! Sagorna är fortfarande bra och roliga - men nog märks det att det är ganska många år sedan de skrevs nu.

På kvällen hade jag en kvinna som besökte biblioteket, och som ville prata böcker och få boktips. Det gillar jag ju, förstås! Grejen var bara att hon ganska snart blev lite besviken på mig märkte jag. Hon hade nämligen med sig fyra av böckerna från nyhetshyllan, och frågade mig om jag hade hunnit läsa igenom dem än? Nej, det hade jag ju inte. Fast de hade stått där i flera dagar nu. Nähäää, tyckte hon, då blev det ju lite svårt för henne att välja vilken hon skulle låna. I stället gick hon över till att fråga om böckerna i serien Släkten (historiska romaner som hänger ihop, men det är olika författare som skrivit varje bok). Gjorde det något om hon läste böckerna i oordning? När jag läste dem - tyckte jag att böckerna i början eller slutet var de bästa? Va? Hade jag inte läst dem heller?? Nej, det hade jag inte gjort.
Frågan är vad jag håller på med om dagarna, om jag nu inte läser samtliga nyutgivna skönlitterära böcker som köps till det här biblioteket? Det kan väl för sjutton gubbar bara handla om 10-15 böcker i veckan? Och jag sitter väl bara i biblioteket och läser, det är väl det som är mitt jobb?? Vet ju alla.

Nå. När hon gått hem och jag avslutat min sjunde, tjocka, nya bok för dagen var det dags att köra hem, och då uppstod som vanligt frågan: köra trygg landsväg hem? eller ha lite vardags-edge och köra E6, som ju är snabbare men som kan innehålla oanade faror både dag och natt. Köer, omkörande lastbilar, spikmattor, vildsvin och allsköns skit.
Det blev vardags-edge. Jag överlevde.

Och kunde därför strax avnjuta min middag, som stod på bordet där hemma och väntade på mig. Mycket nyttig. Få smartpoints. Korv, potatis och kokt blomkål. Namnam. Och så njöt jag av lugnet som... vänta lite här nu. Lugn? Nej! För nu invaderades köket av min familj, som tydligen bara väntat på att jag skulle komma hem så de kunde få väsnas lite. Lisa ville göra chokladbollar, nytt recept med center-chokladbitar instoppade i mitten, och för detta tyckte hon att hon behövde Eriks hjälp. Erik hämtades, och sedan gjordes det chokladbollar under mycket stim, stoj, kladd och kalas. Med provsmakning och tjuvätande av center. Och så kom oäkte maken också och gjorde sitt till genom att hälla upp en stor skål med chips, korka upp en öl och se nöjd ut.

Alltså. Detta är orättvist på så många vis. Chokladbollar med center? Vet någon ens hur många smartpoints en sån jäkel innehåller? Det är säkert något upphöjt i tio. Och dessa jämra chips som karln kan vräka i sig varje kväll utan att att han någonsin går upp ett hekto. Där satt jag med min gråa blomkål. Och trötta huvud. Omgiven av fett, socker och oväsen. Ack.

(men... att de bakade tillsammans, de där ohängda tonåringarna jag har? måste varit åratal sedan de gjorde något sånt... <3 <3 <3)

Bildbevis (smygtaget)




Inga kommentarer: