måndag 15 maj 2017

Citron, cava och vattenglitter

Jag hade en väldigt bra helg! För det första fick jag träffa mina bästa kulturkollokollegor, och det är alltid en mycket bra sak. Även om det var redaktionsmöte och vi förde protokoll och pratade om sånt som schemaläggning och wordpresstillägg som inte funkar och vi satt inne i en hotellounge och det ute var strålande maj - så är det så när vi träffas att det blir så mycket annat prat som är väldigt trevligt och bra. Om livet. Om böcker vi läst, kommer läsa och läser just nu. (alltså, åtta totala boknördar på en plats...? kan bara bli bra) Om människor i allmänhet och författare eller kulturskapare i synnerhet. Om barn och livet med dem. (underbaraste och jobbigaste)

Ändå... de tre bästa stunderna jag lyfter från helgen var inte strikt kulturkollokoncentrat. De var de här:

  • löprundan jag faktiskt fick till där på lördagseftermiddagen. Alltså - att springa längs med vattnet runt hela Kungsholmen? För en icke-Stockholmare som jag? Vackert, vackert, vackert, oooo...vackert!! Alla som flanerade längs med Norrmälarstrand, glittret ute på vattnet, broarna i bakgrunden, båtarna, klipporna... Det Var Så Fint. Allra längst ute på Kungsholmen (Fredhäll) fick löpningen avstanna pga bergsklättring - gångstigen försvann och övergick i klippstigar med räcken och inhuggna trappsteg. Och utsikt. Och folk som satt i klippskrevor och solade och läste böcker. Och jag bara älskade alltihop och tänkte att "vi flyttar till Kungsholmen! nästa vecka, eller så!" och struntade i detaljer som jobb, icke-lediga lägenheter och så det där lilla, lilla med att vi inte alls har de miljoner som krävs för att skaffa boende på Kungsholmen...
  • när vi drog ihop fåtöljer och bord i en hotellkorridor och lastade upp godis, snacks och cava och via Lindas laptop tillsammans kollade på finalen i Eurovision Song Contest. Ljudkvalitetsfaktor: 0 Mysighetsfaktor: 10. Trevligt sällskapsfaktor: 100.
  • pizzan jag åt på den italienska restaurangen (Da Peppe Due i Vasastan) på lördagskvällen. Alltså - det finns ju pizzor (ost, fett, salt, gott och helt nödvändiga vissa fredagskvällar). Och så finns det Pizzor. De senare bor inte ens i samma universum som de trygga kebabpizzorna med vitlöksås, utan drar mer åt konstverkshållet. Jag åt Pizza di Peppe med mozzarella, modena balsamico, marinerad scampi, spenat, champinjoner, havssalt och citron. Pressade för första gången i mitt liv citronsaft över en pizza och hamnade sedan i pizzahimlen. Vinet kan ha gjort sitt till också, en Valpolicella Ripasso. Mmmm....


Inga kommentarer: