måndag 10 april 2017

Inte Blåkulla på skärtorsdagen - nej, till London!!

På torsdag åker jag och Lisa till London. Bara vi. Det ska bli fantastiskt! Vi ska bo på ett litet hotell i Hammersmith, och vi tänker oss nog inte så mycket sightseeing eftersom vi gjorde det förra gången vi var där hela familjen. Nej, nu ska det mer vara att gå runt på Harrods flera timmar, gå i bokaffärer ännu fler timmar, sätta oss i Hyde Park med en glass, knalla runt lite där vi känner för och bara vara i London, liksom?

Ett viktigt uppdrag vi har är att hitta en klänning till Lisas avslutningsbal (kan någon fatta att hon slutar nian snart? va? va?) och det kan vara svårt att tänka sig någon bättre plats att leta efter en sån än diverse affärer i London.

Och ja! vi ska åka ut till Warner Bros Studios och besöka The Making of Harry Potter - för andra gången! Så bra är den utställningen! Dessutom får vi den här gången besöka alldeles nya Forbidden Forest.


Säkert kommer vi att vara osams varje kväll pga val av middagsätningsställe - jag vill testa nya grejer och Lisa vill helst inte testa nya grejer, jag gillar stark och konstig mat och Lisa gillar inte stark och konstig mat. Har en känsla av att det kommer att bli som Lisa vill. Det brukar bli det.

Det ska alltså bli fantastiskt. Fast eftersom jag är en så otroligt icke-resvan och helt o-cool resenär så är jag nu mest uppfylld av oro för allt det där praktiska. Anslutningar, pengar, biljetter, bagage och sånt som alla andra aldrig ens verkar nämna när de pratar resor. Jag fattar inte att jag själv blir så himla fastlåst vid allt det där, och blir arg på mig själv för att det är så. Men det spelar ingen roll hur arg jag än är och hur jag försöker slappna av - dagarna före en resa är jag så inne i angst och oro att jag har svårt att glädja mig åt att det ska bli kul att resa bort. Det är väl tyvärr inget som kommer att bli bättre med tiden heller eftersom jag bara verkar bli mer fastlåst vid fasta rutiner och trygga miljöer ju äldre jag blir. Om tio år kommer jag säkert att angsta så fort jag ska göra något så överväldigande läskigt som att köra in till Malmö för att gå på stan.

OK - skippa gärna gnället i förra stycket och jubla i stället avundsjukt över det fantastiska att mor och tonårsdotter ska på utlandsäventyr över påsk! Det blir bra. Förstås! När vi väl kommer iväg!

Skitbra grej som man kan få skickad hem till sig före resan - om man kommer på att det finns i så pass god tid att det hinner skickas hem till en före resan. Vilket vi inte gjorde. Denna gången heller.

4 kommentarer:

  1. Du är inte ensam, jag är precis likadan. Är det därför jag så sällan reser?! Have a nice trip!

    SvaraRadera
  2. Tack! Och åh! så skönt att höra att det finns fler som jag! Och att just du svarade så - jag har nämligen en teori att det är just därför jag tycker så mycket om husbilssemestrande: då har jag mina grejer och min trygghet med mig på ett helt annat sätt. En del av mitt hem - fast ute på försiktigt äventyr i världen liksom. Känner du så med husvagnsresandet?

    SvaraRadera
  3. Jag skyller på dottern, att husvagnsresandet är tryggt för henne. Men egentligen är det jag som är trygghetsnarkomanen i familjen. Sedan spelar både miljöaspekter och vår egen ekonomi in när det gäller den låga andelen långväga resor. Hoppas du landat packningen och att förväntan tar över oron :-) Låter som en toppentripp!

    SvaraRadera
  4. Hos oss är det absolut jag som är trygghetsnarkomanen... och egentligen sonen också, men han har utvecklat ett stort hat mot husbilar och husbilssemestrar så kommer nog inte att följa med oss med den inom överskådlig tid (han fyller snart 18 så får välja själv nuförtiden).
    Det blir säkert en toppenresa till London! När jag väl är iväg så!

    SvaraRadera