onsdag 6 november 2013

Fantomlöss

För kanske tre eller fyra år sedan åkte jag och Erik (eller mest troligt först han och sedan också jag) på att få löss. Lusalarmen på lappar från skolan och dagis har kommit med regelbundenhet i princip sedan barnen var riktigt små, så vi har verkligen varit lyckligt lottade som har sluppit de eländiga krypen så mycket som vi gjort ändå. Lisa har aldrig haft löss, vilket jag är djup tacksam för - med det långa tjocka håret hade det nog gått åt två hela flaskor Paranix för en omgång, och man ska tvätta två.

Men, i vilket fall som helst, då när vi fick löss. Då upptäckte jag det först på mig själv. Visst kan det klia till i hårbotten ibland, men den här dagen var det väldigt kliigt. Det kändes nästan som om det kröp något framme i luggen, tänkte jag, och när jag tänkte det så fick jag en iskall misstanke. Krypa? I håret? Löss? Jag flög in i badrummet och kammade med en helt vanlig kam lite i håret över handfatet. Och visst - där trillade flera stycken av de där ljusgrå krypen ner. Och det behövdes inte många sekunders undersökning innan jag konstaterade att hela Eriks kalufs var fullsmockad med löss.

Gah! Akututryckning till apoteket för att köpa Paranix. Sprutade loss, kammade enligt alla konstens regler. Upprepade behandlingen efter några dagar och det funkade bra. Lössen tog sitt pick och pack och försvann från både mig och Erik.

Vi har inte fått löss sedan dess. Men vi har tagit varje lusalarm på mycket större allvar. Lisa har fått sitt långa tjocka hår igenomkammat med luskam ett antal gånger (fatta vad jobbigt det är) och Erik har också svurit nedböjd över handfatet (men mamma! Jag HAR inga löss säger jag ju!) Jag har trott hur många gånger som helst att "nä, nu är det inte bara som kliar vanligt i hårbotten, nu är det nog något annat...", kammat och inte hittat några löss. Det är lite som att vara inbillningssjuk. Hårbotten minns liksom exakt den där känslan av Huvudlus Som Springer Runt I Håret.

Man kan ha fantomsmärtor i amputerade kroppsdelar. Och när man har varit gravid känns normala tarmrörelser många år efteråt som ett barn som rör sig i magen - exakt samma känsla. Fantomgraviditet? Men kan man ha fantomlöss? I så fall har jag det.

Fantomlus. Naturlig storlek.

12 kommentarer:

  1. Och DÄR började det klia nåt vansinnigt i mitt huvud. Men jag kan inte klia tillbaka för jag har en Alma i famnen...

    SvaraRadera
  2. Aha! Fantomlöss kan alltså smittas?

    SvaraRadera
  3. Hua, som de säger häromkring. Jag glömmer aldrig de vidriga lössen som hade bosatt sig i massor hos dig och din bror när ni var små!(M)

    SvaraRadera
  4. Fast från den gången minns jag inte krypkänslan - däremot att det sved förfärligt av det där medlet man skulle ha i håret över natten.

    SvaraRadera
  5. Vi råkade ut för det i maj för andra gången någonsin. Bara dottern denna gång. Första gången året för. Så hade vi hela bunten och det kliade inte... Så kan det visst vara första gången... Den här andra gången var det Kvällen före jag skulle ner till Italien på jobb... Herregud vad det blev panik i lägret... Hata hata hata... Tvätta tvätta tvätta... Kamma kamma kamma... Få saker känns så vidriga och är så vanliga... Senast idag kliade det... Ingenting... Fantomlössen finns alltså även hos oss...

    SvaraRadera
  6. Vedervärdigt är vad det är!

    SvaraRadera
  7. ja S Å J Ä K L A V I D R I G A så det finns inte ord... man känner sig besudlad!! :-)

    SvaraRadera
  8. "klia knäppa, knäppa klia - LÖSS!"
    /från systern som lyssnar väldigt mkt på Kristia från Duvemåla-musiken just nu...

    SvaraRadera
  9. Och där har de löss i kläderna också - måtte jag aldrig få prova på det!!

    SvaraRadera
  10. Ja, och så hade de vägglöss också! (M)

    SvaraRadera
  11. Fast löss kan väl inte vara lika vidrigt som mask??? För två år sedan fick båda barnen mask. Jag nöjde mig med att få panik. Jag läste skräckhistorier på familjeliv om springmask som aldrig försvann, trots att de hade gasat hela huset, flyttat och köpt ett helt nytt bohag.

    Jag tvättade ALLT - frös ner alla gosedjur i frysen och behandlade hela familjen. Maskarna gav sig av, men vidriga var de.

    Nu var det så att man kunde bara se dem (och därmed vara säker på att det var mask) om man slet upp blöjan och lyste med en ficklampa i gumpen på barnen. De skyr nämligen ljus och frisk luft och kryper rask in där de kom ifrån så snart man förpestar deras tillvaro med ljus eller svalare luft. Det gick an att göra på barnen när de var så små - de vaknade inte ens. För någon vecka sedan sa den stackars sjuåringen att det kliade i gumpen. Jag stelnade och kände paniken växa. Så snart hon somnat smet jag efter pannlampan (som annars används till orientering) och (jag kan knappt skriva det här - jag verkar ju galen!!!) drog snabbt bort täcket, uppe med nattlinet, på med 3 000 lumen i gumpen!

    Om hon undrade vad i hela friden jag höll på med, jo det kan man ju säga. Kommer hon att bli traumatiserad? Kommer jag att bli inspärrad? Var det mask. Nej. Om jag köpte hem medicin för säkerhets skull? You bet!

    /AnnaB

    SvaraRadera
  12. Åh! Åh! så vedervärdigt vidrigt! Jag har nog hellre fem omgångar med löss än råkar ut för det där, fy f...!!
    Och om din dotter får framtida men så får hon skylla på sin mor och hennes fantommaskar.

    SvaraRadera