Jaha, jag har alltså accepterat fimbulvintern. Ändå tyckte jag det var rätt jobbigt igårkväll när jag gick och la mig och termometern visade minus tio eller nåt. Inga problem för mig - jag har ett tjockt och effektivt duntäcke och fryser inte även om vi har fönstret på glänt i sovrommet. Men Erik var på scoutläger. Och de sov utomhus.
Fatta: Sov Utomhus. Mitt i mörkaste fimbulvintern.
Det var inte meningen att det skulle vara något sånt där lär-dig-överleva-i-läskig-vinternatt-och-få-hår-på-bröstet-scoutläger. För det borde det inte bli när man har scoutläger i slutet på mars. Tanken var att det skulle vara en trevlig vandringshajk på Söderåsen, med övernattning i vindskydd scouterna skulle bygga själva. Men vintern sa ju "mwuuuahahahahaha....trodde ni att jag hade gett mig?" och kom igen å det gruvligaste. Scoutledarna tänkte om lite och tyckte att scouterna kunde nöja sig med endast en natt utomhus och sedan åka hem. Men scouterna sade "Nej! Vi är tuffa scouter! Vi klarar allt och det är klart att vi vill och kan sova utomhus i två nätter fast det är löjligt smällkallt!"
Kompromiss nåddes. Hajken flyttades till Romeleåsen där övernattning kunde ske i ett fast vindskydd första natten och i stuga andra natten. Extra och detaljerade packningsinstruktioner och beklädnadsinstruktioner skickades ut. Och så åkte de iväg.
Jag var en hönsigare mamma än någonsin förr och föreläste för Erik i många tonarter om vikten av rätt klädval och vad han skulle ha på sig på dagen och vad han skulle ha på sig på natten och om att ha dubbla sovsäckar och gud och hans faster. Erik såg lugnt överseende ut och gick med på alla krav hans mor ställde. Ändå kände jag mig orolig. Jag fick höra av Håkan (som var med och körde upp barnen på åsen) att alla föräldrar tydligen inte kände som jag. Ett av barnen hade inte ens vantar med sig. Inte vet jag anledningen till det, men jag blöder lite inombords när jag tänker på hur det barnet har det med fingrarna över den här helgen.
I morse rasslade en glad mail-rapport in från vindskyddet på Romeleåsen. Natten hade varit kall. Femton minusgrader hade de haft. Men de hade också haft eld med eldvakt utanför vindskyddet hela natten och scouterna hade legat väl instoppade i sina sovsäckar och tätt intill varandra och var vid gott mod. De tyckte helt enkelt att det hade varit rätt häftigt att sova utomhus när det var femton minusgrader.
Inatt sover de i stuga. Fast inte säkert, för det finns också ett fast vindskydd i närheten av stugan, och de scouter som ville fick sova där. Undras hur många som väljer att göra det, och hur många som väljer att sova i stugan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar