Upp 8.11, ner 16.28

Jag har nog aldrig haft sån koll på solens upp och nedgång som nu när jag tränar inför ett marathon. Inte uppgången på morgonen, den är inte så intressant när man ändå bara ska skyffla i sig flingor i kökslampans sken. Men nedgången... Hur länge ska det vara ljust idag? Hinner jag milrundan? Hur klar är himlen? Fullmåne? Snö som lyser upp?

Jag vill inte springa i mörker, tycker det är jobbigt med nattlampa och att springa varv på utråkigt varv på elljusspåret är riktigt asbajstråkigt. Så jag skyndar mig hem från jobbet, kastar på mig träningskläderna hela tiden med koll på solen och dess nattningsprocedur...

Men faktiskt måste jag ju skynda mig lite mindre varje dag nu. I går kväll var det helt klar himmel och nästan fullmåne och massor av hårdtrampad snö i spåret och det gick utmärkt att springa ända tills klockan var 5 (eller, ja, lite skumt var det på slutet men det gick).

Tänk att få springa på barmark vid åttatiden en vårkväll när koltrasten sjunger...längtar och längtar så att jag blir tokig nästan.

Oh vad jag ska lukta gott snart

Ibland undrar jag vilken sten jag har bott under de senaste tjugo åren eller så. Hur jag kan undgå att fatta vissa saker.

Som nu.

Jag älskar att bada. Det är den finaste belöningen efter en elak dag eller en jobbig joggingrunda. Tyvärr kan det bara inträffa när kvällen efter den elaka dagen är ledig, eller när vi inte ska göra något timmarna efter den där jobbiga joggingrundan, för när jag badar tar det lång tid. Jag menar en timme eller så, plus "efterbehandlingen". Och det ska vara bad med saker som luktar gott i vattnet. Badolja eller en badbomb. Halva nöjet med att bada är att välja ut vilken doft som ska ner i vattnet.

Och kungen av badbomber är Lush. De badbomberna kan man lukta gott av länge, och det är en njutning av stora mått när man släpper ner en Lush-badbomb i vattnet.

Tyvärr har vi inget Lush i Malmö. Det fanns för ett antal år sen, men lades ner.

När jag var på bokmässan i Göteborg i höstas så slank jag in på Lush och slängde ut oförsvarbara mängder pengar på ett antal badbomber som låg och luktade gott hela vägen hem på tåget (vet inte vad mina medresenärer tyckte...). Men de tog slut fort.

Men så idag så tittade Carolina upp från under den där stenen och insåg att aha! tänk om det är så att Lush finns på nätet? Och att man kanske kan beställa grejer därifrån så att de skickar hem? Det är ju inte som att jag aldrig köpt något över nätet förut...fattar inte varför jag inte tänkt på detta förut.

För det är klart Lush.se finns. Rusig av lycka har jag precis beställt badbomber och badoljor för över trehundra spänn därifrån.

Nu ska det belönas så det bara stänker om det.

Vi firar med ett extra glas vin. Och ostbågar, förstås.

Äntligen, äntligen är det lite good news från Vismarlövs bilfront:

Vi fick ju helt enkelt ta tag i den där lysande motorlampan på Subarun eftersom vi hade besiktning på den 16 jan. Bilverkstan i Klågerup konstaterade bland mycket annat ("do, vi ska prata om din bil, va. Kom så går vi in på kontoret") att det var ett ganska stort hål på avgasröret ("den inte går igenom besiktningen sån"). Äger man en Subaru så inser man ganska snart att det inte är att beställa reservdelar från vanliga billigare ställen. Nej, man får helt enkelt köpa märkesvaror och det är dyrare. Så under mellandagarna fick vi snällt beställa ett antal meter avgasrör och ljuddämpare och specialskruvar, packningar och muttrar som det stod typ "Äkta Subaru" på och punga ut med över 4000 för det. Nu ståtar vår bil med glänsande nya rör och prylar undertill. Synd att man inte ligger under bilen så ofta och kan titta på grannlåten, bara.
Men det visade sig i alla fall att motorlampan lyste på grund av det där hålet i avgasröret, för när vi väl bytt ut det så slocknade lampan. Och bilen gick igenom besiktningen.

Yej 1!

Sen har vi ju hela julen och större delen av december och nu januari gått och oroat oss över husbilen, som har stått på en verkstad i Uppsala med havererad motor. De har ju inte ens haft tid att dra in bilen och försöka kolla vad felet har varit för det var många bilar som fick bärgas in till Uppsala innan jul, tydligen. En del snöoväder och så. Så vi har våndats. Vad är det för fel? Hur dyrt? Går det på försäkringen? Eller garantin från firman vi köpte den ifrån? Och hur illa luktar det i husbilen nu? (Håkan & Co hade sillkväll som förfest till rockkonserten i Gävle, och sillen står kvar i kylskåpet som ju är avstängt. Dessutom kissade de en hel del i toaletten - som alltså inte har blivit tömd sedan 9 december...)

Allra mest har vi försökt tänka på annat och förtränga att vi egentligen äger en helt nyinköpt husbil.

Men den sista veckan har det äntligen rört på sig. Bilverkstan ringde och berättade att ungefär allting var sönder i motorn. X antal telefonsamtal senare Carolina/bilfirman vi köpte bilen från/Folksam/Ford/bilverkstan i Uppsala och very close to magsår har vi fått klart besked på att bilfirman vi köpte husbilen ifrån kommer att betala rubbet eftersom det är ett fel som fanns i motorn när vi köpte bilen och ingenting vi orsakat själva. Och tur är väl det, för det hela kommer att kosta

62 500:-

Förtydligar här: Sextiotvåtusen femhundra kronor.

Det skulle man kunna köpa en ny bil för.

Jag har fattat det som att hela motorn ska bytas ut, faktiskt. Men nu är ialla fall verkstan igång med att göra det, och vi ska inte betala. Fick reda på detta idag fredag eftermiddag 16.00 av en trevlig människa som tyckte jag kunde få besked innan helgen så att jag kunde "få sova lugnt".

Yej 2!

Därför ska jag nu fira med ett stort glas rött vin. Och en stor skål med ostbågar.

Tänk - snart är vi med husbil igen! Och en husbil som kommer att ha 0 km i mätarställning.

(Var är haken?)

Sökes: butler

Äntligen har jag kommit igång att kolla på tredje säsongen av Downton Abbey. Det är precis lika bra som det brukar, och jag fascineras som vanligt av alla dessa strikta etikettsregler som råder, både upstairs och downstairs. Att behöva byta om till riktig finstass till middagen varje kväll (jojo, det hade sett ut det här hemma i Vismarlöv: "jamen Håkan, du vet ju att jag inte gillar när du kommer i de gråa mysbyxorna till middagen. Gå nu upp och byt till de svarta adidasbyxorna med revärer i stället, du vet ju att vi har fiskpinnar till middag och får hålla en viss stil...")

Allra mest fascinerad är jag av butlern, mr Carson. Han är ju chef över tjänstefolket, och vet alltid, alltid vad som passar sig. Men jag undrar över vad det är han gör för något? Egentligen? Det verkar mest som att han håller koll på vad alla andra gör och de enda arbetsuppgifter han själv har är att hålla koll på vin och sprit och dekantera flaskor, och så stå i dörren och ta emot när det kommer gäster. Ändå säger alla att han är så stressad och har så mycket att göra. Det är ju de andra i tjänstefolket som lagar maten, som passar upp, som hjälper herrskapet att klä på sig?

Jag läste nyligen en bok som utspelade sig i ungefär samma miljö: Grevinnan av Eva Ibbotson (jag har skrivit om den här) Även där finns det förstås en butler (som väldigt mycket liknar mr Carson). Han heter Proom, och det står att han mer eller mindre är Mersham, godset där boken utspelar sig. Han basar över tjänstefolket och har också så mycket att göra hela tiden. Men med vad??

Det kanske är så att en egen butler hemma hos oss i Vismarlöv hade gjort vårt liv så mycket lättare. Tänk vad han kunde göra: se till så att bag-in-boxen var välfylld med passande vin, fylla på våra vinglas, se till så att någon annan lagar maten under rätt former, att vi tilltalar varandra med rätt titlar här hemma, öppnar dörren när det kommer någon (kanske man kunde få honom att svara i telefon också). Och så kunde han berätta för mig vad en butler sysslar med mer än detta och så göra det, och så kanske vi kunde få det fashionablaste hemmet i Skåne och jag kunde sitta helt avslappnad upstairs och lalla framför min datorskärm och byta t-shirt innan jag går ner till middagen.

Tror jag får lugna ner mig med att se ett avsnitt till av Downton Abbey. Eller läsa artikeln nedan.

http://www.dailymail.co.uk/news/article-2239672/Downton-Abbey-effect-Demand-British-butlers-DOUBLES-2-years-wealthiest-families.html

Barfota på snö och is

Jag är nästan klar med att läsa boken Born to run av McDougall. I den skriver han han om (ja löpning, löpning, ultramaraton och mängder av galna människor som springer omänskligt mycket och långt) barfotalöpning. Det känns så smart och riktigt när man läser den där boken att springa utan skor - eftersom människor har sprungit utan skor sedan vi var apor, typ, och att det de senaste fyrtio åren eller så är skoföretagen som berättar för oss att vi måste ha nya skor att springa i varje år. Dyra skor.

Jag är sjukt sugen på att testa någon slags "barfotasko" (kul ord, det där, motsäger sig självt en hel del...). Det finns mängder och åter mängder av dem på nätet.

Men. När jag är ute i skogen eller på vägarna och springer så ser jag ju min egen verklighet: inte så varmt. Blött. Lerigt - väldigt lerigt. Isigt, halt och jevvligt. Hur käckt är det att komma hoppandes med indiansandaler där?

Det är en sak med barfotalöpning för glada tarahumaraindianer i Mexiko (ja, det är väl främst dem som McDougall är inspirerad av). Eller för bortskämda amerikanare i Kalifornien där det är sol jämt och inte en minusgrad eller isfläck så långt ögat når. Jag lever i Vismarlöv, jag. Får nog lägga ner det där hard-core-barfotalöpandet och testa någon variant typ aquasocks. Eller Nike Free.

Jag återkommer med vidare rapporter i ämnet.

En oväntad resa var en oväntad upplevelse

Vi har precis varit iväg och tittat på Hobbit - En oväntad resa, och jag måste säga att jag är överväldigad.
Jag hade nämligen inte väntat mig så mycket av den här. Tänkte att så imponerad av miljön och vara-där-på-riktigt-känslan som jag blev i första Sagan om ringen-filmen, så blir jag inte igen. Och så har jag läst Bilbo ett par gånger men aldrig varit så förtjust i den. För episodisk, för barnslig... Men det var ju klart att vi skulle se filmen ändå, få komma till Midgård igen liksom.

Och jag bara älskar den!

Det är så mycket mer än i Sagan om ringen-filmerna, eller vad jag ska säga. Man kan försjunka mer i miljöerna. verkligen njuta av vyer, av karaktärer, och känslan av saga. Sagan om ringen-filmerna är helt fantastiska, men det är mycket stora slag och mycket allvar i dem. Här är det så mycket mer humor, och inte de där överväldigande slagen där man inte kan skilja personerna från varandra.

Humor! Och underbara figurer! Jag skrattade högt när de träffade vättarnas kung under berget. Jabba the hut släng dig i väggen, bara. Här har vi en abnormt fet kille med ironi och svart humor. Och de tre trollen som ska laga middag på tretton dvärgar och en hobbit! Underbara! Eller dvärgarnas konversation! Eller deras sång (åh vad jag gillar när de sjunger stämsång). Och så är inte alla dvärgar för en gångs skull fåniga och pratar skotska. Torin är riktigt imponerande. Och Kili är ju snygg...

Och så tycker jag så mycket om "förspelet" som försiggår till Sagan-om-ringen-storyn, det att det finns en nekromantiker i Dol Guldur, men att ex Saruman inte tycker att det är något att bry sig om.

Jag gillar, och gillar, och gillar! Och vill inte vänta ett helt år till nästa Hobbit-film kommer.

Fåglarnas fria konstgrupp

Idag när vi körde in mot stan så flög det runt en stor flock med någon okänd art av fåglar i skyn. Helt planlöst flög de omkring, hit och dit och upp och ner men hela tiden tätt samlade. Som ett stim med fiskar ungefär.
Alltså, jag vet inte mycket om fåglars rutiner och rörelsemönster. Jo, basics förstås, som att de (men inte alla) flyger söderut på hösten och norrut på våren, att de flyger via Öland södra udde och Falsterbo och så där. Men hur de hittar rätt väg, och hur de allihop samtidigt vet att det är dags att ge sig i väg - det är ju ett stort mystierium.
Men tydligen är detta även ett mysterium för en del av fåglarna själva också. För vad höll fåglarna jag såg idag på med, egentligen? De velade ju bara runt. Flyga söderut? Stanna hemma? Flyga söderut? Stanna hemma? Fira att det är januari med en improviserad ringdans? För de hade ju ingen riktig reda med det där med strikt plogform heller, det var ett himla huller-om-buller-flygande. Fast jag vet som sagt inte - kanske inte alla fåglar flyger i plogform. En del kanske kör Cirkeln, eller Raka leden, eller Formering Sköldpadda. Vad vet jag?

Det kanske var konstnärliga fåglar som hade samlats för att göra olika konstnärliga formationer? För när man är fågel i januari och det inte blev av med höstflytten så kanske man inte har något bättre för sig.