torsdag 29 september 2016

Carolina, 18 månader

När barnen var i precis-lärt-sig-gå-åldern och i-full-färd-med-att-upptäcka-världen-åldern så var det ofta rätt lätt att följa deras spår därhemma, att följa allt det som fångat deras uppmärksamhet likt en snitslad bana. Där låg vällingflaskan, lagd eftersom handen i stället plockat upp gosedjuret. På golvet låg gosedjuret övergivet eftersom händerna i stället dragit iväg med lära-gå-vagnen. Vid bokhyllan stod sedan lära-gå-vagnen parkerad eftersom det tydligen skulle dras ut böcker. Böcker återfanns på golvet en bit därifrån, där de lämnats eftersom barnet ifråga hittat favoritbilen. Favoritbilen låg uppochned i hallen där barnet kanske hittat en sko som behövde bäras på lite...och så vidare tills själva barnet hittades i färd med att äta blomjord eller vad det nu var upptäcktsresan hade slutat i.

Men jag har kommit på att jag som snart fyller 49 fortfarande fungerar så där. Särskilt när jag är på jobbet och har mycket att göra (och en simultankapacitet som är i nivå med järnvägsräls).

Som ungefär nu:

  • Jag hade börjat göra något viktigt och jobbrelaterat på datorn när det plingade in ett mail som verkade vara en snabb fråga om datum.
  • Jag lämnade det jag höll på med och öppnade mailet. Hämtade kalendern för att kolla upp de där datumen som visade sig handla om jul, nyår och början på januari.
  • Kom på att jag ännu inte har skaffat dagboksblad i kalendern för 2017 och alltså inte kunde kolla datumen. Hämtade telefonen för att skriva in en anteckning om att köpa dagboksblad i helgen, i listan för måste-komma-ihåg-i-helgen.
  • Kom när jag höll telefonen i handen ihåg att gå in på telefonbanken för att kolla om en speciell betalning hade dragits, och sedan...
  • ... plongade facebook till och meddelade att någon hade skrivit en intressant kommentar i någon diskussion jag var inblandad i. Jag läste, och tappade helt tråden på resten av verkligheten och undrade vad jag höll på med.
  • Gick tillbaka till skrivbordet och hittade kalendern, och... just det ja! Mailet om datumen! Men vad var det jag höll på med egentligen? 
  • Funderade över det, och öppnade upp det här inlägget där jag började skriva om saken.
  • Blev avbruten av en lärare som kom in med en låda böcker som skulle återlämnas, och som ville ha ut lånekvitton på vad varje enskild elev hade kvar. 
  • Det tog en stund, och nu står jag här vid datorn och undrar vad i hela friden jag höll på att göra med den för viktig sak från början? (ledtråd kan vara att gå igenom öppna flikar i webbläsaren)(risken är då att jag hittar en annan flik där jag blir distraherad av något annat som borde göras eller läsas...)
Jag har tydligen aldrig lämnat 18-månadersstadiet? Får nog köpa mig en lära-gå-vagn, en egen som jag kan lasta bra saker att ha med mig i. Typ telefon, kalender och att-göra-listor.

3 kommentarer:

  1. Svar
    1. Hehe... lära-gå-vagn till dig också till jul? Och nu lämnade jag datorn IGEN för att svara dig... :)

      Radera