Antal saker som är roligare än göra det här: 1 648. Lågt räknat.

Det är verkligen inte ofta den här kommer fram:

Jag syr aldrig kläder numera. Det var en period i mitt liv, väldigt mycket pre-barn, som jag är mycket, mycket långt borta från nu. Men det jag tog fram den för nu var inte för att sy kläder - det var för att göra Sy Kläders ondskefulla kusin: Laga Kläder.

Att laga kläder kan vara det tråkigaste jag vet. Kläder som ska lagas lägger jag på mitt skrivbord - och sedan ligger de kvar där. For ever, ungefär.

Men nu var jag tvungen att sy en ny söm i sonens kostymbyxor som nästan spruckit. Jag var dessutom tvungen att lägga ut lite, vilket också innebar att jag var tvungen att sprätta bort den gamla sömmen, samt att hämta strykjärn och jävelskap och pressa lite också.

Byxorna har legat på mitt skrivbord sedan skolavslutningen och niornas bal vilket ju inte är for ever på något sätt, eller hur? Men i morgon ska vi på bröllop, så uppskjutandets tid var slut.

När jag ändå höll på slängde jag in lagandet av mina orienteringstights också. De har legat på mitt skrivbord sedan jag på Eslövs sprintorienteringar i maj upptäckte att de spruckit i rövsömmen (förlåt, greeeenen). I maj förra året. 2014, alltså.

Klipp dig och skaffa ett jobb!

Så himla nöjd han är nu, min son. Han har fått sitt livs första lön. Lönen för de två första veckornas sommarjobb kom som en slags utbetalningsavi (fast vi hade anmält hans personkonto till kommunen, men det hade väl blivit något fel någonstans), och idag var vi inne på banken för att sätta in pengarna på hans eget bankkonto.

Jag har förresten aldrig sett en sådan avi förut - pengarna skulle enligt den hämtas ut på en rad namngivna affärer, som ICA, Coop, några sportaffärer och annat - helst i form av köpta varor men möjligen kontanter fast då fick man kolla med affären i fråga att det fanns först. Lusläste man avin stod det sist och minst och liksom som en eftergift att jodå, det gick att hämta dem på banken också om man nu nödvändigt ville det.

Sonen ville nödvändigt det. Dessutom ville han ha pengarna på sitt konto och inte i handen. Han ville inte handla godis på ICA eller sportskor på Stadium för alltihop. Han är ordentlig, han. Han vill börja spara till en egen bil. (hallå???! min son? som nyss lärde sig att gå?) Så alltså fick banken hjälpa oss.

Sedan satt han där och tittade på telefonen i sin hand, det aktuella kontosaldot öppnat i telefonbanken. Försökte förstå att han hade tusentals kronor som bara var hans. Och att det ska komma ännu fler pengar nästa månad för sista sommarjobbsveckan.

Han växte.

Dessutom hade han alldeles före bankbesöket varit till frisören och blivit klippt. Så nu tyckte han att vi helt kunde lägga av med vårt tramsiga "klipp dig och skaffa ett jobb" vi brukar slänga åt honom när han stänger in sig på sitt rum med sina datorspel. "Jag HAR klippt mig. Och jag har precis fått LÖN. För ett riktigt jobb."

Matkasse - pros and cons

Fördelen med att till vardags använda sig av City Gross matkasse är att man aldrig behöver planera några middagar utom de roliga (alltså de på helgen, när man har tid och ork att engagera sig). Det kommer en låda med råvaror, och det kommer ett recepthäfte, och det behövs inte tänkas, bara sättas igång.

Nackdelen med att till vardags använda sig av City Gross matkasse är när det inte längre är vardag. När det i stället är semester - under vilken vi tillfälligt har sagt upp den där matkassen för att inte bli bundna vid lagande av mat när vi kanske bestämmer oss för att göra något helt annat. (typ köra iväg med husbilar, äta pizza eller helt sonika tycka att våfflor med jordgubbar och glass är en alldeles utmärkt middag)
Grejen är den att vi nu har vant oss vid att någon annan har tänkt till oss. Nu orkar vi inte tänka ut några middagar alls själva längre. Inte heller verkar det möjligt att planera matlagandet mer än möjligen en dag framåt. Kanske. Det är öken i kylskåpet hela tiden.

Fördelen med att till vardags använda sig av City Gross matkasse är att man får de där recepthäftena. Det är alltid nya recept, så det blir stor omväxling i matlagandet och kosten.

Nackdelen med att till vardags använda sig av City Gross matkasse är att man alltså får ett nytt recepthäfte varje vecka - och inte kan förmå sig att slänga de som redan använts. Vadå - de flesta är helt OK recept och många av dem är dessutom så goda att vi kan tänka oss att laga dem många gånger i framtiden. Alltså samlar vi häftena. I en hög, utan någon som helst ordning eller möjlighet att hitta och återanvända något gammalt recept om vi inte sätter oss någon timme och bläddrar igenom alla häften och hoppas på tur.

Ni ser? Här sitter jag nu med ett kylskåp som innehåller typ en flaska smultronsoda, rester av en lasagne och diverse halvfyllda vinägerflaskor. Det ska lagas mat ikväll, och märkligt nog även i morgon kväll. OCH på onsdag, herreminje. Det finns noll inspiration till att hitta på något. Jag sitter också med en skatt av recept, de flesta helt OK och många av dem sådana vi vill laga flera gånger eftersom de var så goda. Tyvärr osorterade i en fet hög av glassiga häften.

Det känns lite grann som att jag ska sortera recept idag, va? Slänga, klippa ut, spara.

När jag är färdig med det är jag troligen så trött på mat och recept att vi nog köper pizza.

Förlåt, men nu blir det lite kiss- och bajshumor här

Offentliga toaletter brukar väl vara sådär kul att gå på. (lågvattenmärket den senaste tiden måste för övrigt ha varit den utanför entrén till GeKås i Ullared - så vedervärdigt kiss-stinkande jätteäckligt) Och om det finns klotter på väggarna brukar det inte vara så där himla rafflande att läsa eller se på något sätt alls.

Undantag finns förstås. Hjärtskärande små dikter eller roliga kommentarer. Eller som den toalettvagn som orienteringsklubben Andrarums IF brukar använda på sina tävlingar och som tidigare har använts av militären - den är rena socialhistorien och en resa tillbaka till sjuttiotalet och mängder av unga mäns längtan efter muck (avslutningsdagen på den allmänna värnplikten för er som inte är lika lastgamla som jag och vet detta).

Sen finns det kreativa människor, minsann. De här bilderna på klotter hittade jag på dorkly.com, och jag bara måste dela med mig. Vilket jobb vissa människor har lagt ner! Och vilken ...humor! (förstår er så väl om ni tycker jag är pinsam, men sånt här tycker jag är vansinnigt roligt)

Kärleken till orientering

Jo, jag vet. Jag fyller den här bloggen med svavelosande blogginlägg om orientering där jag avskyr att jag har virrat i skogen, undrar varför i herrans namn jag står ut med leran, regnet och flåsandet. Löjligt tidiga morgnar när andra vettiga människor ligger kvar i sina sängar och sover, eller äter fridfulla frukostar i lugn och ro. Jag hotar med jämna mellanrum att antingen sluta med den här sporten för alltid, alternativt övergå till toklätta nybörjarbanor. Jag är som alla de i den här filmsnutten:




Men jag fortsätter ju...?! Nu senast de sista tre etapperna i O-ringen. Hur kan detta vara?

Jo. Det är den där naturen. Mossan på stenarna i den djupa granskogen. Den porlande bäcken jag tar mig över. Chocken över att komma fram till stranden vid havet, utsikten och så min kontroll mitt i det vackra. Den lilla ängen med blommor mitt i skogen. Det vresiga berget med raviner som måste klättras upp på, eller ner ifrån. Tystnaden. Och så den galna lyckan i att runda en sten och veta att min kontroll ska finnas just där - och att hitta den. Eufori!

Inga lag, ingen prestationsångest, inga bollar, ingen hets, inga pengar, ingen tävling utom den jag har mot mig själv. Det är jag och naturen, helt enkelt.

Precis som det skildras i den här filmsnutten. Jag får tårar i ögonen, och vill springa O-ringen omedelbums igen och tycker det är alldeles för många månader kvar tills det är dags nästa sommar att bege sig till Sälen och O-ringen 2016. Vi är likadana allihop, vi orienterare. Svär och domderar, skadar oss...men älskar det vi gör. Besinningslöst.

Före och efter

Oäkte maken och jag har tagit husbilen och rymt hemifrån. Vi åkte till O-ringen i Borås för att springa de sista tre etapperna. Barnen deklarerade att de vägrade 1. husbil, 2. orientering utan garanterad sol och medvind, och 3. Borås överhuvudtaget. Så de stannar hemma med wi-fi, skärmar och en packe färdiglagade frysta rätter från herr och fru Dafgård och Felix.

I Borås har vi det förträffligt även om inte solen skiner eller stan lockar till nattliv. Det de istället har här är riktigt fin skog. Drömterräng för orientering! 

Och när man är på O-ringen passar man också på att handla orienteringsprylar. Igår köpte jag både nya orienteringstights (de är starkare än vanliga) och orienteringsskor. Det riktigt blänkte om mig när jag gick till start!

Före...

Inte länge, dock. Redan andra kontrollen låg i en kärrkant, och några timmar in på en O-ringenetapp innebar det att kontrollen låg mitt i ett hav av gyttja. Bye bye rena, nya skorna och tightsen... Ett antal kärr och leriga stigar senare såg jag istället ut så här:

...och efter. 

Imorgon är det dags för sista etappen, och tydligen 250 meters höjdskillnad bara på väg till start. 

Det är semester, det. 

Gotlandsliv

Jag lovade ju att återkomma med fler bilder från vår Gotlandssemester, så det gör jag nu även om det är mer än lovligt länge sedan vi kom hem. Annars är det så att vår semester just nu mest stavas i ett enda ord: vila. Vi är hemma, vädret är mest trist och vi gör det vi är allra bäst på: att slappa, läsa, sova, spela datorspel, surfa. Vi viiiiiilar och det är himla skönt. Men det är inte så väldigt rafflande att blogga om - därför denna minnesbonanza med foton. OK?

Efter att ha orienterat (eller, nja, för mig mest vandrat runt i skogen och undrat var kontrollerna var och varför de inte var där jag tyckte att de borde ha varit) i tre dagar, när vädret hela tiden blev tristare och kallare, och alla väderspåmän på internet enades i åsikten om att dagarna som stundade skulle bli ännu kallare och blötare så bestämde vi oss för att lämna Fårö och köra hem till pappa och Lena i Halla mitt på Gotland i stället. Ungarna jublade: wifi och ström, TV och dusch! Jag kände mig ändå rätt dyster - det skulle ju vara en sol-och-strand-vecka, det här? Men som ägaren till Ekevikens camping sade till farväl: "de briuk jo int vare sånt här veda i juli, naj". Så vi försöker väl igen någon annan gång.

Men nu körde vi från Fårö - fast först besökte vi Langhammars och raukfältet som finns där.

Uppe vid parkeringen satt det faktiskt en särskild liten förbudsskylt: "Förbjudet att bygga stentorn". Inte många som läst den, kantänka?

Och givetvis var vi tvungna att besöka Sylvis döttrar en gång till innan vi lämnade ön. Sylvis döttrar är säkert trevliga på alla vis, men de leder en till frestelse och fördärv. Och ekonomisk ruin. Jordgubbs- och rabarbermarängpaj?!

Sedan blev det mer familjeliv, vilket är en förträfflig sak. Har man syskon och syskonbarn/kusiner som bor på Gotland så är det tyvärr så att man inte får träffa dem så ofta. De här små kusinerna är ett respektive två år och helt underbara. Jag ville gärna ta med dem hem gömda i en väska eller så, men oäkte maken (och deras föräldrar) sade nej.

Sen bad vi om att få se Visby. Vi har sett Visby förr, förstås. Men det vackraste Visby med utsikterna, ruinerna, rosorna och ringmuren ser vi faktiskt inte så ofta numera. Det brukar mest bli vanliga gå-på-stan-turer eller ärende till Östercentrum när vi är där. Nu gick vi en promenad där allt det vackraste är. Så här är det: Visby är Sveriges vackraste stad. Punkt. Jag hittade ungefär trettioåtta små hus med mer eller mindre bedårande utsikter och/eller små rosenprunkande trädgårdar som jag kunde tänka mig att flytta in i bums. Oäkte maken sade nej till det också. (då får vi bli särbos, sa han)(plus att någon annan familjemedlem började berätta om huspriser och annat trist) Åh. Tänk att få leva med den där utsikten varje dag...

Och så läste jag. Sittandes ute i glasverandan. Stor frid och ro. Och med en katt som sällskap. Hon heter Diva, och är ordet elegans personifierad.

Det finns ännu en katt i huset, Jamie. (och hur passande är inte det när man sitter och läser Outlander...??) Han är dock mer av den äventyrliga sorten, den som måste kontrollera sina ägor flera gånger om dagen och som inte ville fångas på bild.

Och vädret var inte grått hela tiden. En hel dag var det faktiskt sol, trädgårdssittande och kvällsgrillning. Fint!