6. Månadens djur är givetvis…

Månadens djur i november? Det är förstås musen.

Hösten är mössens tid, och bor man på landet så flyttar de in i ens hus. Så är det bara. Sedan är frågan hur länge de blir kvar där, och vilka medel man använder för att få bort dem ur huset. Katt, fällor, gift eller förbannelser. Vi brukar köra en kombination av fällor och förbannelser. Katt har vi fått sluta med eftersom sonen är allergisk. (och katt-lösningen var inte jättekul när mössen iofs fångades, men sedan skulle ätas upp bakom min läsfåtölj under stort smaskande, och så förstås det att fångsten måste annonseras medelst höga och stolta jamningar. Mitt i natten.)

Oftast ser vi dem aldrig. Mössen alltså. (utom när de har halshuggit sig själva i fällorna och måste bäras ut i åkern för en kort och ceremonilös begravning). Bra, för hur det än är så studsar man till lite när det springer förbi en mus uppe på köksskåpen, eller när man öppnar kryddskåpet och upptäcker att någon annan redan är där. Oftast hör vi dem bara springa förbi i den där delen av huset som finns mellan bottenvåning och övervåning. (taket om vi är där nere, golvet om vi är där uppe och kanske heter det "trossbotten" eller något annat byggnadstekniskt)

Några musmotorvägar har vi där de alltid hörs: taket i badrummet/golvet i Lisas rum, och så inne i fuskbjälkarna i köket.

Ännu så länge den här hösten har jag bara hört dem springa uppe över badrumstaket när jag suttit på toaletten. Vi har inte fångat någon i någon fälla än, och vi har inte sett någon mus än. Det kommer. Det är så det är att bo på landet, helt enkelt.


Detta är ett inlägg från listan med bloggrubriker för november: en bloggrubrik för varje dag.

5. Hepp! Dagens boktips!

Ett boktips, alltså. Ett. Hur ska jag kunna välja ut det, när det finns så många bra böcker?

Jag gör så här - jag tipsar er helt enkelt om den boken som jag själv går och längtar efter, även om jag faktiskt inte har läst den än:

En av mina favoritförfattare är Vibeke Olsson. Jag älskar hennes böcker om romartiden, särskilt böckerna om Sabina (börjar med Hedningarnas förgård) - men det senaste året har jag läst igenom hennes böcker om Bricken på Svartvik.

Det är slutet av 1800-talet, det är norrlandskusten, det är sågverket som i princip är hela Brickens värld. Det är små vardagsbetraktelser som går under huden på en, det är förhoppningar och glädje men också sorg som har fått mig att sitta och gråta över böckerna. Det är så vansinnigt bra. Ännu så länge finns det fyra böcker om Bricken (klicka på länkarna så kan du läsa vad jag skrivit om dem i min bokblogg):

Sågverksungen
Bricken på Svartvik
Sågspån och eld
Amerikauret

Men den jag längtar efter är den femte boken om Bricken. Glödens färger heter den, och ska komma ut 20 november.

Detta är ett inlägg från listan med bloggrubriker för november: en bloggrubrik för varje dag.

4. Kolla! Här är en bild på mina fötter i ett par skor jag gillar.

Dagens bloggrubrik var inte särskilt svår att bli färdig med: "ett par skor jag gillar"... är också "de enda skorna jag använder".

Jag är ingen skomänniska - skor ska för mig vara bekväma. Punkt. Och sedan jag för kanske två år sedan köpte de här skorna, ett par Nike Free, så har jag inte använt något annat på fötterna. (jo, jag har joggingskor när jag springer, och vid mycket sällsynta tillfällen några dammiga finskor när jag måste klä upp mig).

Året om.

(hej Imelda Marcos)

(Jag kanske ska köpa nya snart eftersom dessa börjar bli mer än slitna - men då köper jag ett par Nike Free igen. Svarta. Varför ändra ett vinnande koncept?)

Detta är ett inlägg från listan med bloggrubriker för november: en bloggrubrik för varje dag.

3. Ibland tänker jag att jag borde...

slänga allt i min garderob, och sedan skaffa mig någon ny och skön klädstil. Jag tänker mycket svart, tights och långa tröjor och koftor. Varför gör jag inte det? Varför har jag hela garderoben full med kläder jag inte trivs i - och säkert hälften av dem sådant jag inte ens kommer i eftersom jag har för många kilon runt midjan. Dags att inse att den där dagen när jag väger ungefär 8-9 kilo mindre än jag gör nu nog aldrig kommer, och att jag borde ta och skita i det och i stället skaffa mig kläder utifrån hur jag faktiskt ser ut och inte efter hur jag önskar att jag såg ut.

Det som saknas är förstås pengar att köpa en hel ny jämra garderob för. Och lust att gå i affärer saknas också. Känner jag mig själv kommer jag hem efter tjugo svettiga minuter och har köpt ännu en hoodie att ha till jeans.



Detta är ett inlägg från listan med bloggrubriker för november: en bloggrubrik för varje dag.

2. 5 saker jag tänkt på idag

Bara fem? Jag har ju varit ledig idag och hunnit tänka på hur många saker som helst. Men OK. Här är fem av dem:

1. Cirkus Galliano
Var det allra första jag tänkte på när jag vaknade, och jag låg och funderade på dem en lång stund innan jag gick upp ur sängen. Cirkus Galliano hette en bokserie för barn, B. Wahlströms ungdomsböcker med de röda ryggarna, skrivna av Enid Blyton. Jag läste dem när jag var kanske 8-9 år? Minnesvärda saker: en smart hund som hette Lycka som kunde gå på lina, och hur allt blev katastrof under en tid när den riktige cirkusdirektören var på en längre semester.

2. Gymnasievalet
Erik har nog bestämt sig för teknikprogrammet, men hans mamma måste bekymra sig mycket nu. Massor av datum att hålla reda på för skolornas öppna hus, informationsträffar på skolan, saker man borde göra. Framförallt måste hon fundera så mycket på det här att grabben är stor och ska klara sig själv, att hon måste släppa honom så han får klara sitt eget liv. Tunga grejer.

3. Rosors rötter
Hur KAN rosornas rötter vara så långa och sega? De sträcker sig säkert till Kina eller så. Det är ett elände att gräva upp rosor som är stora, med rötter som sträcker sig iväg genom hela rabatten (precis som revorna ovan jord också har gjort till förbannelse). De här armarna är mycket trötta.

4. Påskliljor
Eller narcisser som de heter? Jag begriper mig inte på det där. Narcisser, påskliljor, tête-a-tête. Struntade i vad de hette när jag köpte dem, eftersom alla paket var utrustade med tydliga bilder. Det var 50% rabatt på alla lökar, så jag köpte många. Nu blir det fint i rabatterna igen till våren - de gamla narcisspåskliljorna har liksom tagit slut.

5. Höstlov
Hur hihihiiiiiiimla skönt det har varit att vara ledig hela höstlovsveckan, och hur det är så där mitt liv borde se ut. Jag hade älskat det. Och hur neeeeeej-jobbigt det känns att börja jobba igen i morgon. Har inte bibliotekarielust just nu, har mest sitta-hemma-och-skriva-lust. Miljonvinst, någon?


Detta är ett inlägg från listan med bloggrubriker för november: en bloggrubrik för varje dag.

1. Kolla! Så här ser det ut utomhus idag.

Dåså. Igång med en bloggrubrik för varje dag - och första dagen blir det mest bilder. Jag trampade helt sonika ut direkt efter frukost med mobilen i handen och fotade loss.

Utomhus idag - jo, det är ju november. Så det allra mest är nog helt enkelt femtio nyanser av grått.

Men om man kryper lite närmare så finns det trots allt en hel del färger i allt det grå.

Detta är ett inlägg från listan med bloggrubriker för november: en bloggrubrik för varje dag.

Husmoderns vardag del 57 - att laga handdukar

Husmodern stirrar på högen av handdukar av olika slag som saknar hankar. De stirrar luddigt tillbaka på henne. Husmodern suckar.

Tid går.

Husmodern förbarmar sig en ledig dag över handdukshögen. Lång tid har passerat. Den understa handduken har legat där i många år. Kanske en livstid. Husmodern rotar fram symaskinen från dess undangömda tillvaro längst bak i garderoben, bakom datorskärmar och annat grejs som kan "vara bra att ha". Husmodern kånkar ner symaskin, handdukar och sylåda nerför trappan med fara för sitt eget liv (varför gå två gånger? bäst att skynda sig när nu handdukslagarinspirationen har slagit till)

Husmodern inventerar sylådan. Konstaterar att bara svart bomullsband finnes. Det står säkert i husmorslagen att man ska använda bomullsband i samma nyans som handduken när hanken lagas, och om inte samma nyans finnes så åtminstone vita bomullsband. Men denna husmorslag har just denna husmoder brutit så många gånger mot att hon känner att ännu ett brott nog inte gör vare sig från eller till när hon någon gång i framtiden står inför husmorsguden och ska dömas. (va? inte krusat örngottsbanden? Aldrig bonat ett golv? Aldrig kokat sylt eller saft? Och....vafalls? Köpt färdig potatisgratäng??? Tusen år i skärselden, marsch pannkaka!)

Husmodern tar av höljet på symaskinen. Sätter sig och stirrar dumt på den en ganska lång stund eftersom hon totalt har glömt bort hur man trär en symaskin. Pillar lite med tråden en stund och låter sedan händerna komma ihåg av sig själva.

Inte så svårt, förstås.

Husmodern funderar lite till och kommer på hur man ställer in sicksack-söm på symaskinen. Trampar igång symaskinen (jodå, den är elektrisk men pedal finnes förstås). Symaskinen låter som om den höll på att dö. Tänk valross i kläm mellan Titanic och isberg så har ni ljudbilden. Husmodern tycker att symaskinen är lite kinkig - så himla länge sen var det väl inte sedan den fick service? Eller har den någonsin fått det, egentligen? Äsch, det är ju inte som att den är överarbetad. Kinkig är den. Hon trampar lite hårdare på pedalen, och symaskinen stånkar igång stygn för stygn samtidigt som den brölar värre än en ko i sjönöd.

Efter en stund kommer symaskinen ihåg att den är just en symaskin och inget animaliskt. Den lugnar sig och börjar sy. Husmodern kommer ihåg hur man gör för att sy. Och det är ju inte så svårt.

Ungefär femton minuter senare har alla handdukarna snygga (nja, svarta) och prydliga hankar.

Kan husmodern möjligen ta tag i den där högen lite tidigare nästa gång?