Dagens göromål nr 3 - orientering

För tredje kvällen i rad åkte vi till Björka för Andrarums IFs sommar-3-kvällars orientering. Benen var lite sega idag faktiskt. Men idag hade vi Erik och Lisa med oss och det är minsann inte så ofta det händer nuförtiden. Det var en fin kväll och det var en fin skog och orienteringen gick väl rätt OK och livet känns faktiskt rätt skönt just nu tycker jag. Fast jag stukade foten lite och det var dumt. Nu får jag nog vila några dagar, tror jag.
(Här kan du titta på min karta och gps-rutten för hur jag sprang)

Blåvita orienteringsfamiljen

Dagens göromål nr 2 - lila trädgårdsbord

Vår trädgårdsmöbel har stått och skämts i trädgården nu ganska länge. Tråkig, sned och vind och med stort behov av att lackas om eller något annat drastiskt. Så nu äntligen gjorde vi något drastiskt. Lisa och jag körde iväg igår till Hornbach och köpte färg. Tanken var något skrikigt och roligt eftersom bordet ändå snart var färdigt för tippen. Lisa fick välja färg. Vi stod länge och tittade på något som kallades "disneyfärger" och det var karamelligt så det förslog. Men sen blev det lila. Ljuslila och ännu mer ljuslila - två nyanser alltså.

Och så slaskade vi på färgen i tjocka lager och oj vad fint och roligt bordet blev! Det riktigt lyser om det där det står i trädgården. Nu på kvällen är det nästan självlysande. Och det är så väldigt mycket mer inbjudande att sätta sig och ta en fika vid det än det var innan när det var fnasigt och skrovligt och halvruttet och vingligt. Visst är det vingligt fortfarande och säkert halvruttet på sina ställen under färgen - men det är lila. Väldigt lila. Och man blir glad av att se det!

Dagens göromål nr 1 - superbrownies

Häromdagen hittade jag ett recept på nätet, via stumbleupon.com där man alltid hittar något intressant man inte visste att man letade efter. Receptet var på "slutty brownies" (här kan du titta på det) och jag visade det för Lisa. Hon började nästan dregla när hon såg bilderna och bara "snälla snälla kan vi baka dem?" Så eftersom jag är en sån "snälla snälla" så gjorde vi det idag, Lisa och jag.
Fast det blev inte som det var tänkt. Ursprungsreceptet var riktigt lazy för man använde sig av kakmixer. I botten ska det vara mix för chocolate chip cookies, i mitten oreo-kex och över det ska man hälla mix för brownies. Vi hittade inga såna kakmixer men jag tänkte att det går väl lika bra att göra smeterna på vanliga recept. Fast grejen är att jag nog inte fick rätta mängderna smet för våra kakor blev inte alls lika tjocka och kladdiga som de på ursprungsbilderna. Men mycket choklad blev det. Och världens godaste smet. Och nästan 2 paket oreo-kex mellan chocolate-chip-cookies-botten och brownie-överdraget. Ungarna mumsar glatt i sig resultatet.

Strömlöst

Rätt var det var när vi satt där vid våra datorer, Håkan och jag, och Lisa satt vid TVn förstås (Erik var faktiskt ute med Murre, annars hade han garanterat suttit vid sin dator) - rätt var det var så gick strömmen. Utan förvarning. Poff! Skärmen blev mörk. Ingen åska eller så. Först blir man förvånad i någon sekund. Sen fortsätter man glo på skärmen dumt en stund till precis som att det ska sätta igång igen om man bara låtsas som ingenting. Och sen...."jaha. Vad gör vi NU då? Ingen ström, ingen dator, ingen TV..." Vi gick ut. Och eftersom hela byn hade blivit strömlös så var nästan alla grannarna ute. Och vi pratade lite. Kommenterade den stilla sommarkvällen. Och sen tog Håkan och jag en cykeltur. Lisa cyklade iväg med en annan grannfamilj.

Efter någon timme och när vi var tillbaka så kom strömmen igen. Datorerna är igång igen. Men vad är det vi gör med våra liv? Timme efter timme framför en skärm för saker som måste göras, saker som inte är så nödvändiga att göra men man gör ändå, saker som är roliga, saker som egentligen inte är roliga men man gör ändå...skärm skärm skärm. Internet och TV och datorer är bra och nyttiga på alla sätt och vis. Men hur kan det vara så att man blir sittande en stund när de stängs av...och undrar vad man ska göra??

(ja, visst, böcker går inte på ström, man kan ju alltid läsa...)

Vi pusslar (medan ogräset jublar och växer ännu mer)

Så här ser det ut hemma hos oss just nu. Det är skönt för hjärnan att pussla, att stå vid bordet en stund och söka efter mönster. Tillfredsställelsen när man hittar rätt. Det här pusslet går nog rätt fort så vi fortsätter med ett större sen.

Förra året på Sjöbo marknad kom vi till ett marknadsstånd som bara sålde pussel. Enormt stora pussel, mindre pussel, tredimensionella pussel...och så sålde de pusselmattor. Vi får nog köpa en sån nu för det här bordet blir för litet för riktigt stora pussel. Plus att man inte har någonstans att slänga posten när man kommer hem och inte orkar ta tag i den än, någonstans att ha mobilen och glasögonen på eller någonstans att lägga alla andra grejer man inte orkar ta tag i än. Äta vid det här bordet? Ja, vid väldigt högtidliga tillfällen. Kanske. Det är mest ett lägga-grejer-på-bord. Utom just nu då det är ett pussel-bord.

Dåligt samvete. Som jag struntar i.

Jag hade en längre sms-konversation med min granne som försökte rensa ogräs. Men det verkade jobbigt. Det var två hundar som envisades med att träna agility bland hennes tagetes, det var en tonårsson som hellre gick in till grann-tonårssonen (min, alltså) och spelade Wii i stället för att hjälpa mor sin med att rensa ogräs. Och så var det någon som skickade sms hela tiden och störde (jag). Hon funderade på att lägga ner hela projektet.

Jag kom hem från jobbet och studerade mina egna rabatter. Det var inte roligt. Så här ser en del av dem ut:

Så vad gör då Carolina? Rullar upp ärmarna och sätter igång? Nä. Hon fotar eländet och bloggar om det och sen går hon och tittar på Grease med Lisa.

Gör jag rätt eller gör jag rätt? Ogräset går ingenstans - men hur länge till får jag titta på film med min dotter?

Sommarkväll. Familjen L-G är ute och cyklar.

Vi var på kalas igår, hos släktingar som bor i Staffanstorp. Dit är det väl kanske 8 km eller så om man cyklar över Vinninge, och eftersom det igår faktiskt ovanligt nog var fint väder så bestämde vi oss för att cykla dit. Bra beslut! Jag är absolut ingen kalasmänniska, så för mig var vägen dit och hem det bästa med hela kalaseriet. Det är rena idyllen att vara ute och cykla på landsvägarna häromkring och cyklar man med barnen så blir det i ett lugnt tempo så man hinner se och njuta. Kossor, blommor, gårdar, utsikter. Underbart! Ska bli mer av detta i sommar - speciellt som vi precis har varit och köpt en ny cykel till Erik. Stackarn fick cykla på sin gamla cykel igår kväll, och eftersom den var så liten för honom hade han knäna i öronhöjd och ryggen böjd som en märla. Ändå orkade han cykla hela Vinningebacken upp på vägen tillbaka.

Vägen tillbaka, ja. Vi började cykla hemåt vid 22-tiden (för vi hade inga cykellampor så det fick inte bli för mörkt). Helt magiskt att cykla i sommarskymningen! Stilla, gräsdoft, ett ljus som bara finns sent på kvällen en sommarkväll.

Jag tog några foton i Vinningebacken på vägen tillbaka (på vägen dit tas det inga foton i den backen, då rullar man bara fort fort och älskar livet...). Den backen är liksom det högsta vi har här i krokarna och det är en mindre prestation att cykla hela vägen upp.

Vinningebacken i all sin prakt och med fin utsikt. Fast det här är vid halv elva på kvällen så det börjar bli lite disigt.

Här kommer Erik.

Erik - Vinningebacken 1 - 0

Lisa - Vinningebacken 1 - 1