tisdag 15 augusti 2017

Vad biblioteket kan erbjuda

Jag hade besök av två herrar i biblioteket igår kväll. Dessa två herrar gjorde min första arbetsdag efter semestern till en om inte mindre stressig så åtminstone väldigt mycket ljusare dag.

De var inte så stora, de där herrarna. Möjligen inte ens så stora att de hade hunnit börja skolan - jag är osäker. De nådde inte ens upp till kanten på lånedisken. Men de spankulerade kring i biblioteket ett tag och pekade på olika böcker, bläddrade i dem och pratade om att "den HÄR ska jag köpa!". Jag hade många besökare i biblioteket igår, och av dem en hel del barnfamiljer, så jag tänkte att de bägge herrarna ifråga liksom var vidhängande någon familj.

Men det visade sig att de var där på helt eget bevåg. Efter en stund trampade de nämligen fram till mig, och sträckte upp varsin bok (faktaböcker, en Beppe testar och en bok om vikingar) och frågade vad de kostade. Jag svarade att de inte var till salu, men att det gick utmärkt bra att låna dem. Deras föräldrar hade kanske deras lånekort?

Herrarna ställde sig ytterst frågande till både begreppen "lånekort" och "föräldrar". Jag frågade om de hade kommit till biblioteket utan mamma eller pappa (de var verkligen inte särskilt stora) och fick till svar det ytterst upplysande att "ja, vi har cyklat hit".

Right. Jag gav dem varsin ansökningsblankett om lånekort, och försökte förklara konceptet "bibliotek" på en mycket basic nivå. De kramade pappren de fått och försökte förstå att 1. jag paxade böckerna till dem tills de 2. tog med sina föräldrar till biblioteket för att sedan 3. alldeles gratis kunna låna både dessa böcker och alla de andra de förut tittat på.

De gick. Kom tillbaka efter någon minut för ett klargörande:
- Hur länge fick vi sedan ha böckerna hemma?
- Fyra veckor.
- Gratis?
- Jepp.

De gick, men kom strax tillbaka IGEN. Nu med mycket allvarliga uppsyner.

- Vi hittade en SKRUV utanför biblioteket!
- Nähä??
- Den är stor! Kolla!
- Oj!
- Den kanske är viktig? Kanske från en BIL??
- Den kanske är jätteviktig. Vill ni att jag ska ha den här på biblioteket ifall någon frågar efter den?
- Ja, det är nog bäst.

Så. Jag har den Eventuellt Viktiga Skruven i min skrivbordslåda. Den är misstänkt lik en möbelskruv. Men man vet aldrig. Frågar ingen efter den tänker jag skänka den till de unga herrarna ifråga. Alldeles gratis, tillsammans med lånekorten. Om de kommer tillbaka, vilket jag verkligen hoppas att de gör.

Kanske från en BIL??




4 kommentarer:

Västmanländskan sa...

Vilken härlig första dag på jobbet! :)
Hoppas de kommer tillbaka.

Carolina sa...

Ja, verkligen! Det är herrar som dem som får en att komma ihåg varför det är så fint att vara bibliotekarie.

Emelie sa...

Vilka söta herrar!

Carolina sa...

Väldigt, väldigt söta var de!