måndag 20 juni 2016

8 ögonblick från Toscana

264 bilder har jag i mobilen från den gångna veckan som vi tillbringade i Toscana för att fira att pappa fyllde 70. Förvisso tar jag aldrig bara EN bild när jag hittar ett fint motiv, utan 2-3 bilder för att få större chans att en av dem ska bli bra. Men 264 bilder...
Jo, det var utsikter som var fantastiska. God mat som skulle förevigas. Solnedgångar att minnas. Köer att sucka över. Syskonbarn som var sötare än sötast. Hus som var vackra, dörrar som var gamla och spruckna, eller dörrar med reliefer i guld. Kyrkkupoler som var imponerande och gränder som var trånga och uråldriga. Och, ja, utsikter igen...

Jag fotade och fotade. Men jag kan ju inte lägga upp alla 264 bilderna här, det blir kanske lite väl bra ändå. Så jag väljer ut några idag och kanske några imorgon och ser om jag kan stoppa där sen. Det är så himla svårt att välja, bara!

Utsikten från dörren till vårt rum... otrolig. Att öppna dörrarna på morgonen och stå och titta ut där en stund var en enorm känsla.

Överallt runt huset fanns olika små eller stora uteplatser, och så kunde man välja var man ville sitta för sin frukost, eller fika, eller pratstund, eller ensamma lässtund, eller kvällssammankomsten eller kaffet efter maten eller... Alla med sin fantastiska utsikt, och alla med sitt eget slags bord. Stolar av järn, eller plaststolar, eller tunga träbänkar... några med fyra platser, några med tio, några med sex, några med tjugo. Vi valde olika lite beroende på varifrån vinden kom eller vilket humör vi var på. Det här var mitt favoritfrukostbord, med utsikt över hängmattan. Stenbord med fyra tunga järnstolar.

Och helt förutom alla de där uteplatserna fanns det olika slags bänkar utplacerade på olika ställen på ägorna, alla med någon fantastisk utsikt. Här sitter Lisa på en enkel trästocksbänk.

Jadå, vi gjorde turistiga saker också. I Pisa tyckte jag att det var oändligt mycket roligare att kolla på turisterna som kollade på tornet än på tornet självt. ALLA skulle äntligen fota sig i den där klassiska posen "ser-ut-som-att-jag-håller-uppe-det-lutande-tornet-med-min-hand", så hela planen här framför tornet var fullt av turister uppspetade på små pelare med armarna i olika stela pekpositioner. Här har vi ett typexempel på Poserande Turist Modell 1A.

Och ja just det ja, det pågick ett EM i fotboll. Och givetvis är en blågul tröja något av det första man tänker på att packa med sig på sin Italienresa? Givetvis... även i ministorlekar. Sen är det ju något av ett antiklimax när italiensk TV inte väljer att visa Sveriges matcher...

En av alla mina motljus-snart-solnedgångs-bilder. Jag älskar dem! Lisa står på den absolut finaste uteplatsen av alla - en terrass som var som en platå vid ett träd med fri utsikt åt alla håll. Dock var det inte många kvällar vi faktiskt kunde sitta där pga rätt blåsigt. Men när det var vindstilla? Wow, säger jag bara. Top of the world...

Samma plats, samma solnedgång... far och dotter.

ÄNNU maffigare utsikt var det från stadsmuren i den gamla etruskiska staden Volterra som ligger högt, högt uppe i bergen. För att komma dit måste man köra på smala kurviga (hårnålskurvor!) vägar. Håkan körde och Höll Blicken På Vägen, tack så mycket. Det här fotot ser gulligt ut, men faktum är att Lisa håller fast Erik så att han inte kan fly från att stå nära höjden...

6 kommentarer:

  1. Ja, det var det verkligen!

    SvaraRadera
  2. Ja, det VAR helt fantastiskt också! Bästa veckan på länge!

    SvaraRadera
  3. Vi får väl åka till Idre o slåss med knotten....

    SvaraRadera
  4. Men utsikt finns där också, vet jag! Och vi ska till Sälen senare i sommar och säkert slåss med samma knott. Trötta gärna ut dem så länge.

    SvaraRadera