Vinterklagan. En bildkavalkad.

Det är januari. Det är tråkigt. Det är kallt. Men inte så kallt så att man kan göra något kul med snön:

Och inte är det vackert heller, som det var förra vintern. Allra mest är det mörkt:

Den elakaste vinden som finns blåser. Den från öst. Den vi kallar ryssvinden:

Och vi fryser. Även inomhus, faktiskt, för de här fungerar inte tillfredsställande:

Antingen funkar de inte alls och är likgiltigt iskalla. Eller så tänder de till på alla cylindrar och blir vulkanheta, och då måste vi skruva ner värmen något på dem och då återgår vi till punkt 1 - iskallt. Detta beror på att den här är gammal och trött och säkert behöver bytas:

men det kostar väldigt mycket pengar så det skjuter vi upp till den framtid då vi har hunnit bli rika och berömda.

Det är så kallt att häromdagen tittade de här killarna förbi och frågade om de fick flytta in:

Men vi sa nej, för vi tror inte att han här hade gillat sällskapet:

Mina bästa vänner är i stället de här:

Tyvärr brukar de bästa vännerna komma i sällskap:

vilket innebär att jag ständigt och jämt måste använda de här:

i det ryssvindsblåsande, gråa, kalla och mörka landskapet. Vilket för mig tillbaka till början: Det är januari. Det är tråkigt. Det är kallt.

Det får mig att längta till det här:

Och det här:

Och det här:

Sommarkväll...

Och det här:

Smaka på ordet...

Och det här:

S-o-m-m-a-r-k-v-ä-l-l