Snillen spekulerar

Vi har en jultävling här på biblioteket. Barnen ska gissa vilka en rad ord är när man kastat om bokstäverna, och så ska de gissa hur många skumtomtar vi har pregat ner i en stor glasburk. Priset är förstås alla skumtomtarna till den som har rätt på alla orden och gissat närmast i antal skumtomtar.

Det är himla roligt att sitta där vid disken och höra när barnen diskuterar med varandra vilka ord det kan tänkas vara. Att "Allan Keka" ska vara "Kalle Anka", att "dentav" är "advent" (omåttligt klurigt, det sista). Man skulle kunna tänka sig att de yngre barnen har större problem att lista ut vilka orden är än de större barnen, de i åttan och nian. Men nej, så är det faktiskt inte.

Idag hade jag fullt sjå med att försöka hålla mig för skratt (och språkpolisen inom mig nästan dog) när två killar i nian stod och klurade på de här svåra, svåra orden. Den ene av dem hade lämnat in sin svarslapp igår, men nu hjälpte han den andre med lösningen. Han sa inte orden utan kom med listiga ledtrådar. Typ "dentav", ja, det är det där som kommer varje söndag i december?

Men sen kom det här ordet "taljkusse". Han med lösningen gav sig in i en lång utläggning om hur detta skulle vara "ja, du vet musik-cd? Och så det där motsvarande som de hade förr, och så i kombination med julen?" Den andre såg ut som ett levande frågetecken, och det gjorde jag med. Vad menade killen? Jo, så här stod det på lappen som lämnades in (och som alltså var det "rätta svar" den andre niondeklassaren hade lämnat in igår):

taljkusse = julkasset

Alltså "kasset" (lätt felstavat dessutom) som det där de hade förr som motsvarade cd-skivor.

Hej och hå. Man undrar hur det gick på de nationella proven i svenska? (om man får vara lite elak)(som man väl brukar)

Jaha. Skratta du. Men vet du vad "taljkusse" är om du kastar om bokstäverna?