tisdag 10 december 2013

Hämndgiriga (??) datorvarelser

Jag trodde jag var kompis med dem. För det mesta, i alla fall. Datorvarelserna, alltså. Jag tror inte på teknik och ettor och nollor och sånt. Nä, jag är fullständigt övertygad om att det är små gubbar och gummor, och djur, och mycket mycket små ormar och troll som jobbar innanför datorskalet. Och som flyger ute i rymden med stora resväskor i händerna för att allt det som jag skickar och hämtar på internet ska komma fram. Datorvarelserna. Och att de, med små undantag och små missförstånd som jag i min välvilja har glömt bort, för det mesta gör som jag vill.

Men nu.

Nu måste jag ha gjort något ruskigt fel. Något som retat upp dem alldeles förförfärligt. För nu händer det mystiska saker i mitt datorliv som liksom inte låter sig förklaras. Stora fel.

Det första är det där med min gamla bokblogg. När jag öppnade den igår för att läsa ett gammalt inlägg upptäckte jag att bilden på bokomslaget i det inlägget hade bytts ut mot en bild på ett helt annat bokomslag. Och inte bara i det inlägget. I inlägg efter inlägg efter inlägg kunde man nu se bilder på böcker om psykologi, most wanted hits 2005, doktorsavhandlingar i ekonomi och sånt när jag kanske skrivit om alver som svingade svärd, tårdrypande kärlekshistorier och spännande polisromaner.

Men hallå!! Fatta vilket jobb att gå in och byta tillbaka varenda bild!! Många timmar...jag har bara hunnit byta tillbaka bilden i 4-5 inlägg än så länge. Återstår...resten.

Det andra har jag suttit och kallsvettats över på jobbet idag. På jobbet sparas alla mina filer på en server. Jag kan alltså öppna vilken dator som helst inom kommunen och komma åt mina filer där. Och jag sitter på olika platser och jobbar - vid skrivbordet, vid lånedisken... Den viktigaste och största filen jag har är en gigantisk excelfil där jag loggar dels alla böcker jag läst sedan jag började som bibliotekarie, dels i vilken skolklass jag pratat om vilken bok och datum för det. Filen är mitt viktigaste arbetsredskap, mer eller mindre. Den har nästan 1300 rader och över 20 kolumner och innehåller oändligt mycket information.

Nu satt jag och jobbade i den i min laptop vid skrivbordet. Sparade, stängde och gick ut för att avlösa min kollega vid lånedisken. Öppnade samma fil fast i den datorn. Och upptäcker att allt det jag nyss satt och skrev in i filen inte finns där. Däremot finns väldigt mycket inskrivet från förra veckan - det som jag nyss vid skrivbordet satt och letade efter i filen och undrade om jag hade blivit senil när jag inte hittade det. Hade jag verkligen inte skrivit in allt det där jag trodde att jag skrev in i onsdags?

Jo, det hade jag. Men det omöjliga har hänt: Filen ligger på ett ställe på en server. Har ett namn. Men existerar i två olika versioner beroende på vilken dator jag använder för att öppna den.

Man sätter sig liksom inte att dubbelkolla 1300 x 20 celler för att jämföra innehållet och vad som skiljer de två gigantiska filerna åt. "Katastrof" skulle kunna vara en bra beskrivning på det hela. Så det var med en viss grad av emotionell upphetsning jag felanmälde det hela till IT-avdelningen på kommunen. Många stora bokstäver i mailet och så, ja ni fattar.

Innan IT-avdelningen hann svara gjorde jag lite stickkontroller och upptäckte att skillnaderna mellan filerna nog inte var så stora, att det nog ändå bara var det jag skrivit in förra veckan som hade lagt sig i en egen fil i ett parallellt universum (eller nåt). Ett par timmars jobb och jag hade allt i en enda fil igen. När jag öppnade den i min laptop, i alla fall.

När sedan IT-avdelningen ringde upp var jag rätt lugn och fin. Och det var nog bra, för i början hade IT-killen sitt släktes ganska överlägsna attityd. Jag var en IT-användare. Och alltså var det jag som hade gjort fel. Det är en IT-grundlag. "Du måste helt enkelt ha sparat ner filen på två olika ställen även om du inte tror det själv".

Men - nu  hände det ytterst märkliga och banbrytande i IT-historien att jag faktiskt hade rätt. Filen var sparad på rätt sätt och på ett enda ställe. Men existerade i två olika versioner beroende på varifrån den öppnades. IT-killen hade aldrig sett något liknande och visste inte hur det kunde ha skett.

Men jag förstod äntligen. Datorvarelserna. Carolina skulle förvirras och straffas, så var det bara.

"Hjärnsläpp i filhanteraren". Så löd IT-killens proffsiga diagnos. Men jag vet ju bättre. Snälla datorvarelser - hur kan jag göra allt bra igen? Ska jag spela mer Skyrim och sluta med mitt vänsterprassel med Pokémon på Eriks Nintendo DS? Ska jag förbjuda Lisa att titta på Paradise hotel på min dator? Eller ska det vara fler vilodagar för er? Är ni utarbetade? Ska jag kanske begränsa internetanvändandet (och era besvärliga resor) till bara måndag-fredag och bara öppna lokala filer på helgerna? Vad? Vad?

"Det får vara nog nu."

5 kommentarer:

  1. WOT kanske hjälper.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller så hämnas de för att du tröttar ut hela systemet med för mycket WOT.

      Radera
  2. Vem som helst kan få fullständigt hjärnsläpp över att behöva titta på paradise hotel!!!!! Även datorvarelser! Skona dem från denna misär i hotell-form. ;) så ska du se att de mår bättre.
    hehe...

    SvaraRadera
  3. Ja, att behöva visa Paradise Hotel måste vara ett lidande. Men varför då inte hämnas på Lisa???

    SvaraRadera