tisdag 21 augusti 2012

Raoul och Christine är bägge särbegåvade. Tror jag.

Mina barn och jag är inte kompatibla på morgnarna. Jag är i det närmaste helt asocial på morgonen, vill inte prata med någon alls egentligen före 9. Fast världen kräver förstås att jag gör det. Men allt jag vill är att lufsa runt i mina morgonsysslor, äta frukost och läsa tidningen. I tystnad.

Men just vid frukosten tycker barnen att det är en utmärkt tid för allmän kommunikation. Resten av dagen ser man dem mest framför skärmar - TV, dator, Iphone - eller inte alls eftersom de befinner sig bakom stängda dörrar, så egentligen borde jag vara glad för den här lilla stunden när de faktiskt vill prata med mig. Men nä - då tycker jag mest att de stör mig i tidningsläsandet. 

Det är inga små vardagliga kommentarer eller sånt de kommer med heller - oftast är det stora livsfrågor som kräver en stunds eftertanke innan man svarar. Eller invecklade fysiska problem. Exempelvis "mamma, om man bygger en betongbro runt hela jorden, med exakt lika höga pelare hela vägen, och sedan exakt samtidigt tar bort alla pelarna - då måste väl dragningskraften göra att betongbron svävar som en ring runt jorden? Väl?".

Just idag berättade först Lisa om drömmen hon haft där ett antal zombies av mycket oklara anledningar hade tillverkat glass av kola. Därefter övergick  hon till att fundera över talade partier i musikaler. Hur mycket pratar de egentligen i Fantomen på Operan? Eller sjunger de bara hela tiden? Hur är det i Chess, mamma? Är det inte så att det är i första halvan de pratar mest och så sjunger de bara i andra halvan?

Mamma, som läser en intressant artikel i Sydsvenskan om särbegåvade barn i skolan, känner att engagemanget för talade partier i musikaler tryter. Hjärnan kopplar liksom inte ihop en kille på 11 med en IQ på 140 och huruvida Raoul och Christine pratar med varandra eller inte. Givetvis är detta ännu en sak jag borde ha dåligt samvete över - men jag vet inte...morgnar är min tysta tid. Svårt att ändra på sig där.

4 kommentarer:

  1. Men shit vilken bra fråga. Alltså den om bron, tänkte jag främst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är den ju egentligen! Det hade behövts en alertare och mer fysik-begåvad människa att svara på den bara...sånt där kan man inte ens googla upp. Jag fattar inte hur man ens kan tänka ut problemet från början.

      Radera
    2. Finns det ibte en fysiklärare på skolan som du kan fråga och sen är det bara att briljera hemma vid frukostbordet!

      Radera
    3. Det känns som en bättre idé att han frågar fysikläraren själv...och så kan han ta hand om följdfrågorna. Det finns många ställen jag gärna briljerar på men frukostbordet är inte en av dem.

      Radera