Budgetdisco - så här kul har vi på landet på höstkvällarna

Jag älskar hösten med alla vackra färger och allt det där - men nu i kväll så kastades jag in i det som jag avskyr med hösten och vintern: Att köra bil på kvällarna när det plötsligt har blivit så mörkt. Vänja mig vid att få möte på landsvägarna med bilar som bländar mig med strålkastarna. Köra bil inne i stan där det är ljus som bländar överallt, värst när det är regnigt och gatorna också blänker.

Man vänjer ju sig, och framåt januari så brukar jag inte tänka så mycket på det. Det är så livet är, liksom. Mörkt.

Men nu i kväll så blev det så väldigt abrupt eftersom jag dessutom var tvungen att köra igenom ett antal vägbyggen på kvällen. De bygger ju om 108:an, och jag jublar ju för varje litet framsteg som görs i det där vägbygget (oh, rondelll! oh, vägtunnel!). Men just i dagarna håller de på att asfaltera i både den blivande rondellen och på arbetsplatsen omkring vägtunneln, och de leder om trafiken hej vilt med hjälp av vägkoner så att man får köra där de inte asfalterar för tillfället. Det är inte helt lätt att kunna se var man ska köra ens på dagen när allt bara ser ut som en skog av vägkoner, lastbilar och blinkande varningslampor. Men på kvällen...mardröm! De jobbade på, fast det var mörkt. Och alla vägg-byggar-fordonen blinkade orange. Alla vägarbetarnas reflexvästar blänkte. Alla vägkoners reflexer lyste. Alla mötande bilar bländade. En orangeblinkande lastbils personal var ute och flyttade om de provisoriska vägräckena (som annars leder trafiken rätt under ombyggnaden) - man kunde alltså inte längre få lite vägledning av dem heller.

Ni ser det framför er? Något slags improviserat disco, fast med tusenkilos tunga fordon som kör i bästa fall i de 50 km/h som är tillåtna? Där ska man hitta rätt och lyckas svänga in på det som så småningom blir landsvägen som leder av via Hyby till Vismarlöv. Utan att meja ner någon vägarbetare. Utan att råka köra fel mellan konerna och pinsamt kana ner i de nu väldigt djupa vägrenarna. Utan att köra in i någon annan bil eller dumper eller ens någon vägkon.

Armsvett. Hålla hårt i ratten. Längta efter maj och ljusa vårkvällar. Hitta rätt. (för den här gången?)

Jag har dyrt och heligt lovat att aldrig klaga på vägbygget på 108:an. Det gör jag inte heller - det är bara i kombination med mörkerkörning det blir så att jag NÄSTAN klagar lite.

Hodie mihi, cras tibi

Jag tycker att jag tappar så mycket hår nuförtiden. Visst, har man halvlångt hår, eller ännu värre: riktigt långt hår (hej Lisa!) så känns det som att man lämnar en halv peruk efter sig i hårborsten, i avloppet till duschen, på kläderna. Det har man vant sig vid. Men det är värre nu, och jag tycker inte riktigt att håret känns lika ymnigt och tjockt som det alltid har gjort.

Det är nog inte så konstigt. Jag blir äldre. Då blir håret tunnare. (Speciellt på en del män.) Men (och detta är ett tungt "men") det jag inte förstår är att detta gäller även MIG?? Andra blir äldre, och tunnhåriga, och behöver läsglasögon, och får rynkor och allt det där. Men jag är ju fortfarande bara jag! Samma som alltid!

Gah!

Jag är väl inte helt ensam i min det-händer-inte-mig-förnekelse. Jag minns från när jag läste medeltidskonst mängder av bilder som föreställde levande människor som mötte döda, och där bildtexten (ja, konstnärerna då var väldigt förtjusta i bildtexter) löd ungefär så här: "det du är har jag en gång varit - det jag är kommer du att bli".

Här är en (av Traini):

Dödens triumf: ett jaktsällskap träffar på tre öppna kistor, med budskapet "Vad ni är, var vi. Det vi är, kommer ni att vara."

Hodie mihi, cras tibi - "Idag mig, imorgon dig"

Tjolahopp - ha en bra onsdagskväll nu då, nu när jag har muntrat upp dig rejält :)

Ombytta roller

Det är så mycket man måste förklara och visa av världen och livet för sina barn när de är små: Att titta till höger och vänster innan man går över gatan. Hur man borstar tänderna. Använda kniv och gaffel vid bordet och säga tack för maten. Stjärnbilderna och att man kan se Karlavagnen på höstkvällar och Orion på vårkvällar. Hur man ser om en tröja sitter rättvänd eller bakochfram.

Sen rätt vad det är så har de blivit större.

I går morse satt min son vid frukostbordet och förklarade amerikansk inrikespolitik. För mig.

Nu ska vi prata om saltgurkor

Kolla in de här mackorna. Det är inte ofta man kan få se såna mackor här i Skåne:

Det är Brinks vita färsksaltade saltgurka som ligger på leverpastejen. Den köper man i Östergötland. Här i Skåne kan man oftast bara köpa två sorters saltgurka: Felix skivade saltgurkor och Felix hela saltgurkor. Sorgligt är vad det är. Så varje gång vi kör igenom Östergötland av en eller annan anledning så ska jag nödvändigt in på någon stormarknad och bunkra saltgurka.

Det är en grej från barndomen, det där. Jag är född i Östergötland, och har släkten i Östergötland. Och i Östergötland äts det väldiga mängder saltgurka. Vi flyttade till Kalmar när jag var ca 3 år, och i Kalmar fanns det inte saltgurka att köpa (nej, inte ens Felix på den tiden). Varje gång vi åkte till mormor och morfar, eller kusinerna, eller farmor och farfar så fanns den där på middagsborden: saltgurkan. Vit eller grön, men obligatorisk. Man köpte den spannvis, och så stod spannarna i källaren eller skafferiet och hämtades upp som en självklarhet. Och jag, från saltgurklöseland, var helt fascinerad. Tänk att ha hela hinkar av denna fantastiska föda i källaren!

Det är klart att mamma (som förstås också kommer från Östergötland) lade in saltgurka själv när det nu inte fanns att köpa. Och visst, de var väl OK. Men inte som de där från de östgötska spannarna.

Så nuförtiden får jag mest klara mig med den där Felix. Samt ha högtidsstunder när vi har varit i Östergötland.

Är saltgurkor en anledning till att flytta till en annan stad? Nej, vi har inga planer på att flytta, men ibland leker vi med tanken att "man skulle flytta till Norrland för tänk vilket fint hus man skulle kunna få för lite pengar där" eller "man skulle flytta till mellansverige för tänk vilka fina orienteringsskogar det finns där" eller " man skulle flytta till Dalarna eller så, för tänk vad kul det hade varit att självklart kunna åka längdåkning som träning på vintern". Nu lägger jag till att "man skulle flytta till Norrköpingstrakten, för tänk vad många saltgurkor vi skulle kunna köpa hem då".

Mmmmm...lördag

Idag är det den allra, allra bästa sortens dag. Det är lördag, och det finns ingenting som är inskrivet i almanackan. Hela helgen är kvar och det finns ingenting jag måste eller borde göra. Eller, ja, trädgård, jag ser dig. Och nej, trädgård, jag tänker inte göra något med dig idag. Kanske i morgon. Eller till våren.

Sovmorgon. Länge. Bara det!

Äta frukost. Länge!

Sen? Läsa bok, kanske? Baka något med Lisa? Återuppta bekantskapen med Skyrim?

Det är de där lådorna och garderoberna med barnens kläder som snart måste gås igenom. Slänga urvuxet (igen). Kolla vad som behövs köpas nytt (igen). Men det kan jag lika gärna göra i morgon, eller hur?

Och så borde vi nog åka till affären och köpa nya vinterjackor till barnen (igen). Fast det kan vi också lika gärna göra i morgon, eller hur?

Hej Skyrim! Hej bok!

Tänk om jag hade fåttt en 50-lapp för varje...

Idag är bägge barnen på skoljogg i Bokskogen. De har säkert en fantastisk dag med klarblå hösthimmel och allt sånt där. Och så har de matsäck med sig. Skolan skickar med lunch, men det behövs alltid lite extra fika när de ska vara ute hela dagen. Och dessutom har Lisa aviserat att lunchen som skolan skickar med (kebabpytt) är oätlig, så hon vill ha extra många mackor med sig.

Matsäck - ja, det har man rätt bra rutin på att göra. Man får det om man skaffar barn.

Först är det dagis. Där våra barn gick var det utedag en dag i veckan. Minst. Och då skulle man skicka med en "liten matsäck". "Liten matsäck" består av macka + dricka. Kall dricka den varma halvan på året, varm oboy i termos den kalla halvan på året.
Ibland var det större utflykter som krävde "stor matsäck" och då skulle man skicka med lite extra så att barnen stod sig hela dagen (även om dagis också hade med lunchmat). Då ingick det förutom ingredienserna ovan ofta kalla pannkakor, och/eller frukt.

Ja, och sen började barnen skolan i tur och ordning. Även där var det utedag en dag i veckan de tre första åren. Och från trean och uppåt ganska ofta andra arrangemang: studiebesök, cykelutflykter.... "Ta med matsäck!"
Nu går de i högstadiet. Matsäckspackandet är inte lika frekvent, men förekommer ett par gånger per termin.

Enkel matematik: 2 (barn) x ca 40 (veckor) x 5 (år på dagis) = 400
2 (barn) x ca 40 (veckor) x 3 (förskoleklass + ettan + tvåan) =  240
2 (barn) x ca 10 (antal tillfällen på ett år) x 3 (resten av skolåren lite ovetenskapligt sammanräknade) =  60
400 + 240 + 60 = 700
Min matte håller säkert inte i den här uträkningen, men jag har alltså gjort 700 matsäckar sedan barnen föddes. Minst. Två runda mackor med pålägg, inplastas, lägges i burk, något litet gott läggs med (=kärlek, kan vara en liten förbjuden kaka eller minichoklad eller så), festisdricka (ska finnas inköpta och på plats hemma) eller oboy på termos (som ska funka att stänga), muggar, sittunderlägg...700 gånger.

Och då har jag inte ens räknat med alla de matsäckar en orienterande familj tar med sig på alla orienteringstävlingar de ska på. Eller alla de familjekvällar man varit på som skolan/olika föreningar arrangerar.

Det stod ingenting om detta i  Vill-du-skaffa-barn?-kontraktet.

Eller om vi ska köpa några trisslotter i stället?

Nu, när benen börjar närma sig sin normala status efter Lidingöloppet, har vi alltså börjat prata om "nästa gång". Berlin Marathon och Lidingöloppet går samma helg även 2014 så då måste man välja. Jag kollade på hemsidan för Berlin Marathon för att se när man kunde anmäla sig och lite annat - och kunde läsa mig till att man inte kan anmäla sig direkt till att springa nästa år. Däremot kan man anmäla sig till att vara med i en utlottning av möjligheter till att anmäla sig.

Jag trodde först jag fattade fel. Vadå lottning? Var det utlottning av några gratisstarter eller vad?

Nä.

I årets upplaga av Berlin Marathon deltog 40 000 löpare. Fyrtiotusen!! Och de 40 000 platserna tog slut på 3,5 timme. TRE OCH EN HALV TIMME! FYRTIOTUSEN LÖPARE!!!

De ordentliga tyska arrangörerna tyckte att så kunde man inte ha det. Alla ska ha samma chans. Så inför 2014 års Berlin Marathon skickar man in en anmälan till det stora lotteriet. Den 1 november meddelas de 40 000 lyckliga som får en registreringslänk per mail och som sedan har två veckor på sig att anmäla sig på riktigt.

Vi har anmält oss till lotteriet. Så om vi nu skulle ha turen med oss - ja då kan vi vinna möjligheten att betala 110 euro för att få jogga oss igenom 42 km Yej!

Eller också kan vi springa till Eslöv. Helt gratis.