En oväntad resa var en oväntad upplevelse

Vi har precis varit iväg och tittat på Hobbit - En oväntad resa, och jag måste säga att jag är överväldigad.
Jag hade nämligen inte väntat mig så mycket av den här. Tänkte att så imponerad av miljön och vara-där-på-riktigt-känslan som jag blev i första Sagan om ringen-filmen, så blir jag inte igen. Och så har jag läst Bilbo ett par gånger men aldrig varit så förtjust i den. För episodisk, för barnslig... Men det var ju klart att vi skulle se filmen ändå, få komma till Midgård igen liksom.

Och jag bara älskar den!

Det är så mycket mer än i Sagan om ringen-filmerna, eller vad jag ska säga. Man kan försjunka mer i miljöerna. verkligen njuta av vyer, av karaktärer, och känslan av saga. Sagan om ringen-filmerna är helt fantastiska, men det är mycket stora slag och mycket allvar i dem. Här är det så mycket mer humor, och inte de där överväldigande slagen där man inte kan skilja personerna från varandra.

Humor! Och underbara figurer! Jag skrattade högt när de träffade vättarnas kung under berget. Jabba the hut släng dig i väggen, bara. Här har vi en abnormt fet kille med ironi och svart humor. Och de tre trollen som ska laga middag på tretton dvärgar och en hobbit! Underbara! Eller dvärgarnas konversation! Eller deras sång (åh vad jag gillar när de sjunger stämsång). Och så är inte alla dvärgar för en gångs skull fåniga och pratar skotska. Torin är riktigt imponerande. Och Kili är ju snygg...

Och så tycker jag så mycket om "förspelet" som försiggår till Sagan-om-ringen-storyn, det att det finns en nekromantiker i Dol Guldur, men att ex Saruman inte tycker att det är något att bry sig om.

Jag gillar, och gillar, och gillar! Och vill inte vänta ett helt år till nästa Hobbit-film kommer.

Fåglarnas fria konstgrupp

Idag när vi körde in mot stan så flög det runt en stor flock med någon okänd art av fåglar i skyn. Helt planlöst flög de omkring, hit och dit och upp och ner men hela tiden tätt samlade. Som ett stim med fiskar ungefär.
Alltså, jag vet inte mycket om fåglars rutiner och rörelsemönster. Jo, basics förstås, som att de (men inte alla) flyger söderut på hösten och norrut på våren, att de flyger via Öland södra udde och Falsterbo och så där. Men hur de hittar rätt väg, och hur de allihop samtidigt vet att det är dags att ge sig i väg - det är ju ett stort mystierium.
Men tydligen är detta även ett mysterium för en del av fåglarna själva också. För vad höll fåglarna jag såg idag på med, egentligen? De velade ju bara runt. Flyga söderut? Stanna hemma? Flyga söderut? Stanna hemma? Fira att det är januari med en improviserad ringdans? För de hade ju ingen riktig reda med det där med strikt plogform heller, det var ett himla huller-om-buller-flygande. Fast jag vet som sagt inte - kanske inte alla fåglar flyger i plogform. En del kanske kör Cirkeln, eller Raka leden, eller Formering Sköldpadda. Vad vet jag?

Det kanske var konstnärliga fåglar som hade samlats för att göra olika konstnärliga formationer? För när man är fågel i januari och det inte blev av med höstflytten så kanske man inte har något bättre för sig.

Kan vi inte göra den där "Raketen" i stället, den när man klappar i händerna och stampar med fötterna?

Jag är som hundarna - jag avskyr när det är dags för raketerna på nyårsafton. Redan nu idag knyter magen ihop sig i en liten hård orolig boll inför den där vedervärdiga stunden när alla mer eller mindre påverkade av alkhol ska ut och tända på de där eländiga raketerna. Hundarna är rädda för smällandet, men när själva smällen kommer är det läskigaste över.

Eller så smäller raketen när den fortfarande är nere på marken - och det är just det där jag tycker är så otäckt.

Åh, alla dessa bilder på uppbrända stympade händer eller andra kroppsdelar där det har gått fel med raketuppskjutandet! När jag står där, med äckligt bubbel i ett glas (jag gillar mousserande vin och ännu hellre champagne - men då i rätt miljö som absolut inte är utomhus på nyårsafton), så långt ifrån raket-tändandet jag överhuvudtaget kan komma (ja, ibland står jag inomhus). Då är det bilderna jag ser. Bilderna på det som gick fel. Ett ögonblicks verk. Och här håller de jag älskar mest i världen på med att tända de där. Jag hatar varje sekund. Visst, vi och de vi firar med hör till de förnuftigare nu förtiden. Medelålders, inte vrålsupit till middagen, håller oss med ställningar och flaskor och sånt för att staga upp raketerna. Men olyckor kan hända. Och åtminstone Lisa vill gärna vara med överallt, tända på stubiner och eller hjälpa dem som gör det. Och för ett antal år sedan firade vi nyår vid Värnhemstorget, och där var det fullständigt kaos med raketuppskjutandet - raketer skjöts åt alla håll och en kom längs marken och smällde precis där vi stod (fast ingen blev bränd). Så även om vi är försiktiga så kan det gå fel ändå. Andras raketer kan komma fel.

Jag hatar det. Verkligen hatar.

Är det värt lite pang-pang och festliga färger???

Julstök - enligt regelboken, och enligt Landin-Grubb

Idag är det dagen före julafton. Det är en dag som är full av förberedelser och julstök och sånt. Samtidigt som man ska slappna av och mysa. Hur går det där i familjen Landin-Grubb?

• JULSTÄDNINGEN borde ju enligt alla husmorsläror vara avslutad så här dags. Alla möbler borde varit utburna så att man kan knäskura alla golv. Alla gardiner tvättade och strukna och givetvis utbytta till julgardiner. Alla fönster givetvis putsade. Silvret ska också vara nyputsat, ljusstakarna med, möbler polisherade, golven bonade (vet inte om man först ska skura och sen bona, fast å andra sidan har jag aldrig bonat ett golv i hela mitt liv så jag vet inte riktigt vad man gör då), alla hyllor dammade och väggar och tak fria från spindelnät. Det ska lukta såpa och nystärkt och rent.
• Hos oss började julstädningen idag 23 december ungefär vid 11-tiden. - Bär upp alla era saker på era rum! röt modern till barnen (och den oäkte maken). Det gjordes. Sedan dammsög modern bottenvåningen. Den oäkte maken dammsög övervåningen medan modern städade badrummet. Sen var julstädningen över. Att putsa fönster är helt onödigt- ingen människa ser om de är tvättade eller ej. Att damma känns lika meningsfullt som att skotta medan det fortfarande snöar. Vi kammade inte ens mattfransarna.
• PEPPARKAKSBAKET & DET ANDRA BAKANDET ska göras i tid så att alla kan äta vörtbröd, lussekatter, klenäter, mandelmusslor och pepparkakor så att det sprutar ur öronen redan till lucia. Helst i omgångar så att det räcker även till julafton, då när man verkligen är hungrig och sugen på kakor på kvällskvisten. Och så luktar det ju så gott.
• Hos oss bakade vi faktiskt lussekatter. Till första advent. Sen har det andra bakandet avstannat helt. Eller inte ens funnits på planeringsstadiet. Men pepparkakor luktar ju så gott. Så två små färdiga pepparkaksdegar inköptes på ICA Maxi (Toftanaise egen deg, så det kändes snäppet lyxigare än Mor Annas pepparkaksdeg (som jag inte hittade)). Tanken var väl att vi skulle baka de där pepparkakorna lite tidigare än dan före dan men vi har varit lite sjuka de senaste dagarna så idag lades degarna fram på köksbordet tillsammans med alla pepparkaksformarna och kavlarna. Barnen tillsades att tvätta händerna, parkerades vid bordet och så spände modern ögonen i dem och sa -Tindra! med ganska skarp röst. Och barnen tindrade och producerade pepparkaksdoft. Den sista klumpen pepparkaksdeg fick mamma baka ut för hon är så snål kastade vi.

 

• JULGODIS vet jag inte vad det står om i husmoderslärorna. Men i alla böcker står det liksom färdigt på bordet när julafton firas. Knäcken är lagom hård. Kolorna är lagom sega osv. Det står ingenting om kola som kokats i mikrovågsugnen och exploderat (har vi testat ett år, gör det inte igen) eller om knäck som aldrig blir hård.
• Hos oss hade faktiskt ingredienser till julgodis inhandlats. Men så blev det lite sjukdomsfall, som sagt, och så blev det den 23dje innan vi visste ordet av, och när pepparkaksbaket var avklarat så frågade jag barnen vilket julgodis de ville göra men de tindrade inte fullt lika mycket med ögonen längre och såg lätt villrådiga ut. Erik tittade längtansfullt mot datorn. Så vi struntade i alltihop och åt ostbågar i stället. De var inte ens chokladdoppade. Så vi gjorde två snabba sorter i stället: dajm och rischoklad. De andra ingredienserna jag köpte för att göra vaniljkola och annat kul sparar vi till nästa jul. Vaniljstång och glukos och sånt håller sig bra.

• JULGRAN ska huggas i skogen under munter sång och familjeglädje. Matsäck med varm choklad och nybakta lussekatter ska säkert tas med. Granen ska sedan dras hem på träkälken och ställas på baksidan av huset tills den på lillejulaftons kväll tas in och kläs. På morgonen ska barnen komma ner och se den klädda granen och tindra med ögonen (igen) och känna julstämning och förväntan. Granen ska inte vara för mycket klädd. Den ska inte heller välta för att man satt den snett i julgransfoten eller vara så sned att man har fått fästa den med ett snöre i väggen. Spiran ska inte trilla av, katten ska inte dra ner kulorna på golvet och minsta barnet ska inte köra på den med sin lära-gå-vagn (allt detta har jag varit med om någon gång).
• Hos oss skippade vi att traska upp till grannarna som har julgransförsäljning eftersom granbeståndet där tunnats ut mer och mer och vi de senaste åren dragit hem med de fulaste och tunnaste granslanor världen har skådat. Nu har vi helt tappat intresset av att äntligen-hugga-vår-gran-själv (fast å andra sidan slipper man transportera granen i bilen när man hugger hos grannen). Så i år körde vi varianten Carolina-veckohandlar-på-Ica-i-Svedala-slinker-in-om-julgransförsäljaren-utanför-affären-och-köper-första-bästa-gran. Funkade jättebra. Granen gick till och med in i bagageutrymmet på bilen.
  Vad gäller julgransklädandet så tindrar barnen så lagom med ögonen för de är nämligen de som gör hela jobbet (utom ljusen). Mor och far sitter på behörigt avstånd och tindrar lite grann samt försöker avstyra slagsmål i allmänhet.

• JULKLAPPAR ska inköpas i tid. Med omtanke. Lika mycket till varje barn och välgenomtänkta julklappar till släktingar och alla familjemedlemmar. Det ska slås in fint med orginella papper, krull, lack och etiketter. Helst ska det rimmas på paketen också.
• Hos oss har vi faktiskt skött oss rätt bra. Andra år har vi flängt runt i affärerna 23 dec, eftersom vi har varit tvungna att invänta jul-lönen för att ha pengar att handla för, men i år funkade ekonomin och planeringen så klapparna handlades åtminstone en vecka före jul. De är till och med inslagna. Fast inte lackade. Och definitivt inte med några rim på, för där vi firar jul regerar modellen alla-får-alla-presenter-samtidigt-och-sliter-upp-dem-på-10-min-blankt och om några paket skulle ha rim där ses det mer som ett jobbigt inslag i paketuppslitandet när man måste göra paus och lyssna på något tråkigt rim.
• JULEFRID ska man känna. Troligen ända från advent eller så. Och den där andra svårgripbara känslan: julstämning.
• Hos oss inträffar julefriden på juldagen. Med kollektiv sovmorgon till typ 11 på förmiddagen. Därefter går alla skärmar igång (TV, datorer, Iphones). Och så öppnar man en bok, häller upp en skål ostbågar, och känner Mycket Stor Frid.

Mot Acre, alltså

Att ha halvstora barn som har utvecklat en hel del kunskap är himla bra ibland. Man kan ställa snabba frågor utan att behöva förklara bakgrund eller varför man vill veta såna konstiga saker.

- Erik? Ska jag ta Acre eller Jerusalem först?

- Acre. Det är lite lättare. Fast det är ganska dystert. Jerusalem är min favorit, men ta Acre först.

- OK.

Han fattar direkt, utan följdfrågor, vad det handlar om, och ger mig ett bra svar jag kan använda. Stor tillfredsställelse.

(Det hela handlar om Assassins Creed, där han är Mästaren och jag novisen)

Vad blir timtaxan på det?

I  en av adventskalenderpresenterna fick barnen varsin liten massagetripod i trä, ni vet nåt liknande den här:

Det var ett riktigt snilledrag av oss.

Ikväll kom Lisa och frågade om hon fick köpa en app till Iphonen för 7:- (Hennes applekonto är kopplat till mitt bankkonto. Hon får bara ladda ner gratisappar själv, men ibland får hon köpa såna där 7:-appar om hon frågar först).

"Får jag det så lovar jag att ge dig en kvarts massage på din onda axel med den där träsaken".

Deal.

Om möss och bilar

Nu måste jag bara få gnälla av mig lite. Annars kommer jag snart att ställa mig någonstans och banka huvudet i väggen i ren frustration. Visst - vi är friska och vid liv och så och ingen har blivit av med jobbet och huset står kvar. Ingen tsunami eller böldpest eller svält - men ibland hopar sig vardagsproblemen alldeles för mycket så att man nästan vill skrika rätt ut.

Idag är en sådan dag.

Fortfarande står husbilen utanför en verkstad i Uppsala. Vi vet inte vad det är för fel på den än för de har mycket att göra och har inte hunnit titta på den. Vi vet inte vad det kommer att kosta eller hur/när vi ska få hem den. Volvon bär sig åt som den brukar göra veckan innan ett av sina "motorfelsåterfall" och kommer endera dagen att börja brumma och skaka och vägra gå fortare än 80. Motorlampan lyser fortfarande på Subarun och vi behöver lämna in den på verkstad och byta ut avgasrören. Men så vet vi inte hur mycket pengar vi måste lägga på husbilen och så går bara dagarna.

Och så är det de där j-la mössen.

Igår tog Håkan ut en mus som gått en hastig död till mötes i fällan i köket. I natt hade det smällt igen och det var bara för mig att bära ut museländet och dumpa i åkern. Yagh! Och när jag ändå var inne i äcklet så kollade jag om det fanns någon mus i fällan bakom luckan i Lisas rum (till en krypvind). Visst. Den hade suttit där länge. Mycket länge. Polarna hade ätit av den och det gick knappt att se att det hade varit en mus. Men ut med det hela och försöka att inte kräkas på vägen och så göra rent efteråt (polarna hade inget bordsskick så de hade lämnat kladdiga rester efter sin middag). Och sen var det dags att ta tag i Eriks garderob. Nämligen luktade det illa i Eriks rum i går kväll. Och nu på morgonen sa han att vi nog måste kolla hans garderob för att det luktade väldigt illa från den. Min kännar-näsa sa mig utan större tvekan att här låg nog en död mus. Eller två.

Erik har en mycket stor garderob. Det är inte bara kläder där, utan även extratäcken, pussel, gamla leksaker, böcker...massor. Och jag gick igenom allt. Försiktigt, för jag ville inte ha en f.d mus utskakad hursomhelst på golvet. Men jag kunde efter en timmes letande konstatera att det inte fanns någon död mus i garderoben. Dock hade lukten blivit mycket värre. Nu luktade det i hela rummet - ruttet, dött och vedervärdigt. Och jag hittade ingenting. Jag har fortfarande inte hittat någonting fast jag har letat i alla vrår och bakom och under allt. Alltså måste museländet gått och dött inne i väggen någonstans. Eller i trossbotten. Och vi kommer inte åt den. Det luktar så mycket att vi får hålla dörren stängd till Eriks rum och han kommer inte att kunna vara där eller sova där. Mus-....(mycket fult ord)... - kunde du inte gå och dö i fällan som alla andra?

Och som om det inte räckte med det här så kör vädret någon slags improviserad illustration till Fifty Shades of Grey. Med inslag av lera och is.

Tror jag behöver en stor skål ostbågar i kväll. Fast det är måndag. Om inte döda-mus-lukten har tagit över hela huset by then för då vill jag bara kräkas i stället.